Det var en gång en mänska, som hade en liten hund.. På nätterna brukade denna lilla hund sova gott tillsammans med sin mänska, djupt inborrad under täcket.. Gärna i mänskans knäveck eller mot hennes mage.. Ibland blev det lite obekvämt.. Kanske mest för mänskan..

Så hände det att ytterligare en liten hund började bo hos mänskan.. Varje natt bäddade mänskan åt den här lilla hunden på golvet, precis bredvid sängen.. Det var meningen att den här nya lilla hunden, som förresten var  m o r  till den första lilla hunden, skulle sova så  n ä r a  mänskan och den första lilla hunden som möjligt.. U t a n  att komma upp till dom i sängen..

Givetvis var dom här två små hundarna Hallon och hans lilla mor och givetvis var mänskan matte..

Efter ett par veckor började lilla mor få komma upp till oss när vi vaknade.. Hon kom inte som nån tiggare precis.. Ånä, lilla mor seglade upp med  en självklarhet som tillkommer en romersk kejsarmoder..

Märkligt nog somnade matte nästan med detsamma lilla mor lagt sej till ro..

Snart började matte riktigt  l ä n g t a  till att det skulle bli dags att bjuda in lilla mor att komma upp..

Nu har lilla mor börjat sova hela nätterna tillsammans med matte och sonen.. Matte påstår att hon aldrig sovit bättre än med lilla mor bakom ryggen.. Sonen mår också väldigt gott med lilla mor så nära sej..

Och lilla mor snusar och ler i sömnen..

Till nåt helt annat:

I går eftermiddags var vi i Boket och sprang lösa.. Det höll på att börja mörkna medan vi var där och efter en stund kopplade matte oss..

--Så inte hundarna går vilse och kommer bort, sa matte..

Fnys, inte är det  v i   som brukar gå vilse och komma bort.. Jag vet en som  a l l t i d  missar avfartsvägar och som alltid knackar på fel dörr när hon ska hälsa på nån.. Komma bort.. Fnys..

--Nu överdriver du igen, säjer matte.. Det händer bara ibland att jag missar avtagsvägar. Och inte är det ofta jag knackar på fel dörr heller..