Usch vad trötta vi är denna söndagsmorron.. Jag har varit sjuk i natt och matte och jag har gått i skytteltrafik mellan sovrummet och trädgården.. Lilla mor kände sej förstås förbigången när jag fick gå ut och inte hon, så hon satt och grät i mattes säng.. Stora tårar av avundsjuka och övergivenhet..

Nåja, hon lugnade sej när vi kom in igen och så fick vi en liten stunds ro tills nästa magkurr infann sej..

Det  v a r  faktiskt inte värre med mej än att jag kunde äta min frukost och få behålla den..

Nu ska två små hundar vila sej hela förmiddagen.. Vad matte ska göra vet jag inte.. Förmodligen vilar hon sej också..

Det är som sagt söndag och ganska tidigt på dan.. Inga fönster lyser hos nån av grannarna så förmodligen sover alla, både hundar och mänskor..

--Det är tur för vovvarna det, säjer matte.. Ett sånt oväsen som  n i  förde på kissrundan kunda ha väckt upp hela byn.. Och nästa by med för den delen..

Det var så här:

När vi en bit bort hörde vi ett knakande i häcken alldeles bortom ett grannhus.. Vi, vaktmedvetna små hundar, satte igång ett förskräckligt gormande och gapande.. Vi skällde och morrade och slet i kopplen.. Ingen skulle då kunna överraska  o s s .. Matte hyssjade och försökte lugna ner oss.. Inte tystnade vi inte.. När  v i  sätter igång med nåt så slutar vi inte förrän uppdraget är slutfört..

Tydligen var det ingen som vaknade och det är matte tacksam för.. Sanningen att säja så  s k ä m d e s  hon över oss.. D e t  kan vi inte begripa.. Vi gjorde ju bara vår plikt..

Go´söndag...