--Halleluja, hela natten har vi sovit.. Inga illamåenden, inget magknip, inga mardrömmar eller samvetskval.. Halleluja..

--Vad menar du med  s a m v e t s k v a l.. Är det nåt du har ställt till med.. Matte ser förbryllad ut..

--Nä, inte  j a g,  men jag tänkte att kanske  d u   eller  l i l l a  m o r  har gjort nåt.. Mindre lämpligt, liksom..

Glada svansen börjar dala betänkligt.. Det där med samvetskval var kanske inte helt lyckat.. Matte tittar rannsakande på lilla mor, som tittar tillbaka, minst lika rannsakande, fnyser ett jättefnys och mumlar nåt om om hästar i stallet..

Vad hon nu kan mena med det..

Äntligen måndag och ny vecka.. Det är matte, som är så förtjust i måndagar.. På riktigt, alltså.. Inte ironiskt menat alls..

--Tyckte du om måndagar när du jobbade också, matte.. Lilla Hallon tycker sej förstå, att måndagar inte är  s å   polpulära bland dom som jobbar..

--Tja, det gjorde jag nog.. S ö n d a g a r n a  har under flera år varit ångestladdade för min del.. Om söndagarna har betytt ångest så måste ju måndagarna kommit med lättnad..

Den där "söndagsångesten" som jag kallar den uppkom under ett par år när jag var pool på ett stort antal skolor.. Då visste jag aldrig var jag skulle hamna följande dag och  d e t  skapade ångest..

--Men du visste ju  a l d r i g  var du skulle hamna nästa dag.. Du borde följaktligen haft ångest  a l l a  dagar..

--Konstigt nog inte.. Det var  b a r a  söndagarna som var ångstladdade.. Och hur egendomligt det än låter så är dom det fortfarande..

Ärligt talat:  V e m  begriper sej på mänskor.. Dom är alldeles för komplicerade för en liten hund att förstå..