Hemma igen efter ett dygn på pensionat..

--Har dom skött sej, frågade matte med en viss ängslan..

Det hade vi och pensionatvärden sa, att vi var välkomna tillbaka..

När vi kom till pensionatet i går ville lilla mor först inte alls gå ur bilen..

--Vet minsann, vad som brukar hända när en fämling försöker få mej ur bilen, sa hon.. Kloklippning och pälsryckning, sa hon, och tryckte sej längst in i hundburen..

Men så fick hon se en hund, som med viss tvekan hoppade ur en annan bil och då hoppade hon ut frivilligt.. Lilla mor blev stående med vidöppen mun och stora ögon.. Matte såg också ut som en fågelholk i ansiktet.. J a g  för min del var fullt sysselsatt med att springa omkring och lyfta på benet..

Ut ur bilen hoppade nämligen den  s t ö r s t a  hund nån av oss nånsin hade sett.. Matte frågade om hon fick titta närmare på den efter att  v i, framför allt lilla mor, hade lämnat scenen..

Jo då, det gick bra och matte tog sej en titt på jättehunden.. Klappade den också..

85 kilo Sankt Bernhard  v a r  den största hund matte sett och ändå har hon sett många.. (Mattes noffar var inte små dom heller, men den största vägde "bara" 70 kilo)..

Ja, så gick dagen och natten och nu är vi hemma igen och tack för det..

Matte för sin del var på kalas i går.. Hos sin systerdotter och hennes familj.. Det var ett väldigt fint kalas, sa matte.. Maten var god och mänskorna  trevliga.. Fabbe, schnauzervalpen, var precis som valpar ska vara.. Vinglig, hoppig och tuggig.. Och alldeles, alldeles underbar.. Det var vad  m a t t e  sa.. Iallafall..

Matte körde gott och väl 25 mil i går och var ganska trött när hon kom hem.. Så pass trött att hon inte kunde somna förrän framåt morronen..

Ä r  det inte egendomligt:

Ju tröttare man blir desto piggare.. Det gäller hundar som mänskor..