Krispigt, kallt och lite vått var det i gräset i morse..

--Varför är  g r ä s e t  så  k o n s t i g t.. Hundarna tittar på matte, för vi inbillar oss att  h o n  kan svara på den frågan..

--V e t  du det, matte..

--Jajemänn.. Matte härmar en del gott folk på TV som alltid säjer så "jajemänn"..

--Jajemänn kan jag så.. Det är  f r o s t e n  som har slagit till.. Och den kommer ovanligt sent i år..

--Kommer det alltså att vara så här kallt och krispigt i gräset framöver.. Hundarna tror sej aldrig ha sett frost förr..

--Till och från gör det det.. Men mössen små,  n i  har sett frost många gånger förr, men ert minne är kort och därför kommer ni inte ihåg det..

En annan sak som vi noterade på morronpromenaden var, att en av grannarna hade prytt sitt hus med massor med små lampor.. Det var väldigt fint, tyckte vi, och föreslog att matte skulle göra sammalunda..

--Det närmar sej advent och då pryder mänskor sina rum och hus med lampor och ljus.. Matte nickar eftertänksamt..

-- V i  pryder också.. Fastän  i n o m h u s.. Med ett par elektriska ljusstakar, som är väldigt fina.. Och med stearinljus.. Fyra i rad, som vi tänder ett i  veckan..

--Blir inte det väldigt  s n e t t  med att tända ett ljus i veckan.. Hundarna begriper inte alls vad det ska vara bra för..

--Jo, det är just  d e t  som är meningen.. Fyra veckor kvar till jul.. Ett ljus i veckan som tänds.. När julen sen kommer brinner alla fyra.. Snett, snett.. Det är  s å  det ska vara..

--Har vi inte nåra  a n d r a  och  p a m p i g a r e  ljusprydnader. Hundarna tycker allt att nåra ljusstakar verkar lite futtigt..

--Ända tills i fjor hade vi en pappersstjärna som hängde i köksfönstret, men den gick sönder för gott.. Och oreparerbart.. Men jag funderar på att skaffa en på  f o t.. Och det får räcka för vår del.. För övrigt ska jag inte plocka fram de här prydnaderna förrän om en vecka.. Så tills desss får vovvarna lugna sej..

--Jaha, sa matte.. Det var  d e t  dagsverket det, sa hon och gnuggade belåtet händerna..

-- D u  gör väl inga  d a g s v e r k e n, matte.. Hundarna förundrar sej storligen över mattes påstående..

--Joho då.. Jag har varit igång sen före sex och jag har.. ähm.. tja.. Ni har rätt vovvarna.. Man gör inga dagsverken bara för att man är uppe och skramlar i mörka natten..

--Man  v a r f ö r  är du uppe och skramlar så tidigt, matte.. V i  ligger nerborrande under täcket långt efter att matte gått upp..

--Ja, det undrar jag med, säjer matte och ser lite slokande ut..

--När jag slutade jobba så var min föresats att ligga och dra mej och ha det bra till åtminstone framåt nio..

--Men det  g å r  inte.. Jag är klarvaken allra senast halvsju.. Och är man vaken går man upp.. Fast.. Det finns ju mänskor som går upp och lagar kaffe och  s e n  tar kaffe och smörgås med sej tillbaks i sängen..

Hundarna tycket att  d e t  vore en strålande idé.. Tänk vad maffigt  v i  skulle ha det då..

Denna morron  e x p e r i m e n t e r a r  matte i köket..

Det talas så mycket om  p u l l e d  p o r k  och både matte och hundarna har gått och känt sej lite nyfikna på vad det här dragna fläsket går ut på..

Så i går beslöt sej matte för att göra slag i saken och köpte hem en bit karré.. Den har hon brynt på spisen, kryddat nåt besumligt och lagt in i lergrytan på 125 grader i ugnen.. Där ska den stå och.. ja.. vete sjutton vad den ska stå och göra.. koka eller steka.. eller helt enkelt dra.. I många timmar ska den stå där..

När fläskbiten är så färdig så den går i flisor ska man packa in flisorna i tacosskal tillsammans med grönsaker och märkliga såser..

--Det gör inte jag, säjer matte bestämt..  J a g  tänker äta köttet, draget eller odraget, med sås och potatis.. Och  grönsaker, förstås.. Vovvarna ska få slicka tallriken..

Visst, vi har ingenting emot att slicka tallrik..Trevligare vore förstås att få var sin  e g e n  tallrik.. Med maten snyggt upplagd..

--Äh, sa matte när hon kom hem från stan i går eftermiddag.. Äh, vart tog du-reformen vägen..

Saken är den, att matte vid ett flertal tillfällen blivit ni-ad i affärer.. Hon anser, att det är att ta ett steg tillbaka till den gamla krångliga tiden, när man inte visste om man skulle säja ni eller frun eller fröken eller herrn.. Eller använda en titel..  D u  var inget alternativ..

--Är det mina rynkor man pratar med, undrar hon.. För  d o m  är onekligen i pluralis..

Lilla mor har praktiskt taget slutat klia sej, så medusinen är effektiv.. I morron ska hon badas.. Då vet jag en, som kommer att sitta under köksbordet och göra sej osynlig..

Denna veckan, som går in på fjärde dan idag, har vi inte sett solen alls.. Hundarna gör det ingenting, men matte börjar bli smått deppig.. Ändå  v e t  hon att november  ä r  mörk..

--Jag tänker tillbaka på den 20 november för 29 år sen, säjer hon och ser lessen ut.. Den dagen dog min mänska..

--Det var på kvällen, dimmigt och mörkt.. Min mänska hade känt sej lite ur form hela dagen.. Framåt eftermiddagen åkte han till biblioteket, och när han kom hem var han riktigt dålig..

--Jag föreslog, att vi skulle åka in till akuten, och märkligt nog gick han med på det..

--Vi hann till Pukavik.. Där föll han ihop och dog..

--Jag tänker fortfarande ofta på den färden.. Jag vid ratten.. Min mänska livlös bredvid mej..

--Utanför akuten la jag mej på tutan, för jag kunde inte ta mej ur bilen.. Jag var fastklämd..

--Ett helt gäng vitklädda mänskor kom springande.. Märkligt nog la jag märke till hur rockarna flaxade om benen på dom..

--Och där satt vi, min mänska, som inte längre levde, och jag..

--Hur kunde du klara av den färden, matte.. Hundarna sitter stilla och storögda.. Detta visste vi inte..

--Vovvarna, vovvarna.. Det man  m å s t e  det klarar man.. På nåt sätt..

Matte och lilla mor for iväg i går förmiddag.. Båda hundarna  v i s s t e  att färden skulle ställas till veterinären.. Ingen av oss visade det minsta intresse för att störta till dörren när matte ropade på oss..

--Hur sjutton kan ni veta vad som ska ske, muttrade matte, men insåg att det var hennes  kroppsspråk som signalerade.. "Veterinär"  signalerade det.. Nästan  s k r e k  ut ordet.. För hennes  m u n  sa ingenting..

Nåväl, lilla morsan fick masa sej med iallafall.. Och upp på undersökningsbordet fick hon finna sej i att bli lyft..

Det visade sej att lilla mor hade fått skabb så matte fick en hel arsenal medikamenter med sej hem.. J a g  ska också få del i medicineringen.. Tvi.. G o t t  smakar det iallafall inte..

Veterinär Lena tittade lite extra på lilla mor. Lyssnade och lyste och kom till det resultatet att lilla morsan är frisk och kry och i god form..

Ja, nog är lilla etterbläran i god form.. På utvägen mötte hon en newfoundland, modell större.. D e n  försökte hon flytta på.. Och matte skämdes..

För mattes del betydde skabbdiagnosen en hel del extrajobb.. Huset fick dammsugas och allt i sängen bytas.. Ja, inte madrassen, men den vände hon..

--Jag får inte glömma att byta matta i hundburen, säjer hon och antecknar i kalendern..

Nåja, sånt som vädret är lär det dröja innan vi kommer ut, så nån  b r å d s k a  med att städa buren är det då rakt inte..

Jag kan undra varför matte har vägt oss i dag.. Ingen av hundarna gillade det.. Det var integritetskränkande i allra högsta grad..

Så här gick det till:

Först tog matte lilla mor i famnen och klev upp på vågen.. Sen satte hon ner henne och vägde sej själv.. När det blev  m i n  tur försökte jag sprattla mej lös, men  d e t  smög sej.. Proceduren upprepades prompt.. Ja, inte mattes  e g e t  vägande förstås.. D e t  var redan avklarat..

Nu undrar vi  v a r f ö r  vi vägdes.. En förklaring är, att matte tycker vi är för tjocka, och då blir följden att vi får mindre att äta.. En annan, lika hemsk, förklaring är, att nån av oss, eller båda, ska till veterinären idag..

I dagens tidning var det ett reportage om en kvinna, som öppnat en  n a g e l s a l o n g.. Damen ifråga hade tydligen väldigt mycket att göra.. V å r  fråga blir: "Vad i all världen gör man på en nagelsalong"..

V i  för vår del tvingas till Ann i Ebbarp för att få  v å r a  naglar ansade.. Ärligt talat skulle vi väldigt gärna slippa den sortens salongande..

Matte, vad  v i  vet, sköter om sina naglar själv.. Ibland tillåmed  m å l a r  hon dom.. Särskilt dom som sitter på tårna..

--Skulle  d u  vilja salonga dina naglar, matte.. Hundarna tycker frågan är spännande.. Särskilt som vi inte riktigt vet vad det innebär..

--Faktum är, säjer matte och skiner upp, som om  d e n  tanken aldrig fallit henne in.. Faktum  ä r, säjer hon, att jag mycket  g ä r n a  skulle vilja gå till ett sånt etablissemang..

--Vad skulle du  g ö r a  där.. Hundarna är helt mystifierade..

--Jag skulle låta dom klistra på mej jättelånga fusknaglar, och sen skulle jag klappra med dom här meganaglarna precis  överallt .. På hyllorna i mataffären, på posten, på banken, precis överallt.. Jag skulle omge mej med ett konstant klapprande..

--Andra mänskor skulle häpna över hur långa och klapprande naglar jag hade.. Att klappra vore nog för övrigt det enda jag kunde göra med såna naglar..

--Förlåt en fråga..  Ä r  du fullt klok, matte..

--Förlåt ett svar.. Ja, det är jag..

--Ha.. Idag lurade vi dom allt.. Matte såg bistert belåten ut när hon hängde av sej jackan efter kissvandringen..

Hundarna tittar undrande på varandra.. Har  v i  lurat nån och i så fall  v e m..

--Gässen.. I dag gick vi inte ut förrän dom redan  h a d e  flugit över vårt kvarter.. Matte riktigt pöser av belåtenhet..

--V-vad skulle  d e t  betyda att dom flyger över samtidigt som vi kisspromenerar.. Hundarna är helt mystifierade..

-- Begriper man inte det av sej själv kommer inte  j a g  att beträtta det.. Matte knycker på nacken och sätter näsan i vädret..

Matte, och följaktligen  v i,  har fått nåt att tänka på.. Och som vanligt, när matte blir fundersam, handlar det om ord och bgrepp..

Nu är det begreppet "glad pensionär" som sätter myror i huvet på oss..

På facebook var det nån som identifierade sej som en sådan, och det fick  o s s  att börja fundera..

B l i r  man omedelbart en sprittande glad Tore Skogman så fort man tackar för sej på jobbet.. Blir man det hur sur och vrång och otrevlig man än varit tidigare..

--Och för övrigt, säjer matte, och för övrigt, alla är väl glada  n å n  gång.. Och  l e s s n a.. Inte har väl  d e t  med åldern att göra..

--Och för övrigt en gång  t i l l:  Ju äldre man blir desto säkrare är det att man blir klen och sjuk och kanske inte kan klara sej själv längre.. Sitter man då på hemmet och joddlar ut sin pensionärsglädje..

-- Jag, säjer matte med eftertryck,  j a g  har varit pensionär ett antal år vid det här laget, men inte känner jag mej gladare än jag gjorde i mitt tidigare liv.. Och inte klokare eller mer filosofisk heller.. Och inte  d u m m a r e  för den delen.. Och inte surare..

--Jag är precis som jag alltid varit.. Lite av varje.. Fast, säjer hon eftersinnande, fast.. jag har nog lite kortare stubin numera..

--Inte  g l a d a r e  men  lite  a r g a r e  med andra ord.. Vovvarna nickar instämmande..

Det stämmer med vårt intryck av matte.. Inte gladare.. Men argare..

--November, mörkt, blåsigt, blött och dessutom  s ö n d a g.. Kan det bli värre, suckade matte för en stund sen..

--Jo då.. Hundarna är alerta och börjar räkna upp andra hemskheter, som kan drabba oss..

--Vi kan bli  s j u k a  alla tre.. Vinterkräksjukan är på gång.. M a t e n  kan ta slut.. Mattes silvertejplagning av stuprören kan släppa och vatten forsa in i källaren.. Tjuvar och mördare kan komma och slå ihjäl oss och ta det lilla vi har.. Livet inte minst.. Åskan kan slå ner och världskrig bryta ut..

Inför denna eländeskatalog bleknar matte och tar sej åt hjärtat.. Och så bestämmer hon sej på stubinen för att ringa till en plåtslagare och få stuprören hopsatta med stadigare material än silvertejp..

Det ska jag göra med det samma i moron bittida, säjer hon bestämt..

Dessutom ska fönstren tejpas igen.. Inte alla förstås.. Vi måste kunna vädra..

Det gäller att rusta för  v i n t e r n  så gott det går.. Vi har gått och inbillat oss länge nog, att det inte blir nån vinter i år.. Rent meteorologiskt är det knappt  h ö s t  ännu.. Men vi får väl annat att veta..

I går hittade vi stolta fjällskivlingar igen.. Tre stora och en knopp.. I trägårdarna blommar det fortfarande.. Vi har tillexempel både rosor, ringblommor (solsickor) och rosor.. Mest av allt har vi ogräs.. Och  g r ä s  eftersom det är länge sen matte klippte gräsmattorna..

--När jag kommer i håg det är dom genomblöta, och när dom är  t o r r a  och klippbara, kommer jag inte ihåg det..

Tja...

--Om det nu nödvändigtvis  s k a  vara november ska det vara som idag, sa matte, när vi kissvandrade i morse..

--Det ska blåsa och det ska vara grått.. Och så ska det vara  v a r m t  dessförutom.. Och så ska man vandra längs en klippig strand och titta på när vågorna bryter.. Och man ska inte ha nån enda med sej.. Man ska vara helt ensam och ett med naturen..

--Inte ens vovvarna.. Ska du inte ens ha  o s s  med dej när du går längs den där klippiga stranden och njuter av livet..

Hundarna är helt förtvivlade.. Att matte skulle kunna ta sej nåt trevligt före  u t a n  hundarna är en alldeles ny och alldeles förfärande tanke.. Brukar hon  o f t a  göra trevliga saker utan oss..

--Inte gör jag det, säjer hon.. Överallt där hundar är tillåtna får ni vara med.. Jag tror inte jag har gjort en enda skogspromenad utan att ni har svansat med.. För övrigt hade jag inte gått i skogen alls om det inte varit för att ni  skulle få komma ut..

Svansarna går i topp.. Tänk, det är för  v å r  skull matte gör skogspromenader.. Det låter nåt, det..

Fasanerna har börjat sin höstinvasion i byn.. Det är samma sak varje år.. Dom kommer och slår sej ner här nåra dar och sen försvinner dom igen.. Varför dom gör så kan ingen veta.. Inte vart dom tar vägen sen heller..

Vart  g ä s s e n  tar vägen vet vi iallafall.. Dom flyger iväg inåt land på morgnarna och kommer tillbaka hit till havet på kvällarna.. Alltid, alltid gör dom flygfärderna när vi kissvandrar.. Och alltid, alltid flyger dom över oss.. Och många är dom.. Det verkar som om det är hundratals av dom.. Och matte hukar sej och drar upp kragen..