Det är faktiskt ganska  o b e g å v a t  att skriva om en sak, som man precis har fotograferat, och inte  v i s a  bilden..

Den fadäsen gjorde jag mej skyldig till igår.. Jag fotade min rosmarinbuske, skrev om den och lyckades missa att visa bilden.. (Och ändå tvingar jag i mej en sked  o l i v o l j a  varje morron.. Bara för att inte göra klavertramp)..

Jag är usel på teknik.. Ändå uppskattar jag den och utnyttjar den så gott det går.

Igår kom jag på, att den lilla menuett av Bach, som jag håller på och övar in, kanske fanns att hitta ute i rymden..

Fram med surfplattan och började söka.. 

Det var med en viss bävan jag satte på (heter det så) musiken.. 

Halleluja.. Bortsett från ett par drillar, som jag har hoppat över, hade jag fattat både tempo och nyanser rätt..

Nu gäller det bara att träna tills den sitter i förlängda märgen..

Visst är det uppmuntrande, att man kan våga sej på nåt så avancerat som pianospel vid mina år.. Och dessutom fatta noterna rätt.. Jag klappar mej på axeln och stretar vidare..

Lilla Rönnerdal utvecklas nåt fantastiskt.. Snart har han gjort bostaden till sin, och klistrar sej inte längre fast vid mej.. Han håller på att bli en nyfiken och självsäker liten katt.. Det är otroligt roligt att följa den här utvecklingen..

Han kommer att bli en toppenkatt..