Jag har haft såväl valpar som källingar i mina dar, men jag hade alltid en del annat att tänka på när dom här varelserna var små.. Alltså följde jag inte deras utveckling så noga.. Men  d e t  kan jag med lilla Rönnerdahl..

Det är fascinerande att se hur han tar in alla intryck och förvaltar dom, så nästa gång den där dunsen, som skrämde honom, numera räknas som helt ofarlig..

Alla sinnen är öppna.. Och allt är spännande och värt att undersöka..

Igår kväll välte han en blomkruka.. Det är sällan katter välter omkull nåt så givetvis blev han rädd.. Jag skulle tro att det dröjer innan han välte .nåt igen..  Zoomreglaget kom han precis åt.. Nöjd och belåten med sej hoppade han 

ner på golvet.. Tja..