Lilla Rönnerdahl är inte så liten längre, och inte så rädd och försagd heller.. Han tar för sej.. Precis som alla katter gör.. Och  s k a  göra.. 

Jag önskar  j a g  hade varit lite mer som han under livets gång.. Tja, det är väl inte för aent än, kan jag tro..

Spotta i nävarna.. Heja, heja..

Varmt och skönt i kontorsstolen, tycker lilla Rönnerdahl.. Särskilt som matte precis har värmt upp den, när hon löste morronens patienser..

Nu ska jag inte akriva mer om kissen i dag.. Alla vet vid det här laget, att han är alldeles betagande.. Även när han klöser på möblerna.. Dom är gamla och slitna är så det är väl bekomme..

Det är så här, att jag under många år har haft svårt att skilja på höger och vänster.. Detta efter att jag måst flytta armbandsklockan på grund av eksem..

Det är  t v å  ynkliga takter i bachmenuetten jag övar så flitigt på, som jag har ytterligt svårt för just för att jag har så svårt för att skilja höger från vänster..

Det är inga  k r å n g l i g a  takter, andra mycket knepigare klarar jag numera galant, så det hela är obegripligt.. Nåja, det enda att göra är, att öva och öva och öva tills det sitter i fingrarna..

En väninna blev sugen på att börja spela hon också, men tyckte att hon inte ville skaffa ett åbäke till piano..

Jag föreslog, att hon skulle börja spela  f l ö j t.. En sån tar ju ingen plats, men hon hade gått hos en spelfröken i barndomen och kände sej mest bekväm med piano.. Sa hon.. Jag tror jag ska erbjuda henne att öva hos mej.. När jag inte är hemma, förstås..