Det är alltid lika obegripligt att det gamla året håller på att ta slut och ett nytt ska komma i stället..

Jag minns, när jag upptäckte detta för länge, länge sen, hemma hos farmor och farfar, när jag satt och tittade på en bild av en gammal, gammal man, som höll på och lämna över till en spädbarn i blöja..

Bilden hade text, men eftersom jag inte kunde läsa fick dom vuxna förklara för mej.. 

Jag är osäker om hur mycket jag egentligen  b e g r e p,  men nåt måste det ha varit eftersom minnet står så klart för mej..

Dom sista årsskiftena har jag fått en vacker väggalmanacka av mina grannar.. Den innehåller en vacker naturbild för varje månad och för varje dag en rymlig ruta, som jag kan anteckna på.. På fredag hänger jag upp den.. Och tar ner den gamla fulltecknade..

2020 har inte varit lika dramatiskt som 2019.. Allt har tuffat på i tämligen behaglig lunk.. 

Två händelser sticker emellertid ut: Jag skaffade ett piano och en katt..

Om och när pianot ska låta bestämmer  j a g.. När katten ska få spel bestämmer  h a n.. I morse inträffade det vid halvfemtiden.. N u  sover den lille gussängeln och kommer förmodligen göra hela dan..

Och så hjälpte Britta mej att skicka efter en vacker ros:

Noteras bör också att jag klarat mej undan covid-19.. Än så länge iallafall.. 

Ska jag avge nåra  n y å r s l ö f t e n.. Svaret är  n e j.. Ingen (allra minst  j a g)  har nånsin hållit ett nyårslöfte..