Den första tanke den här bilden gav mej var "Hosianna i höjden", men så fann jag att det nog kunde uppfattas som hädelse att skriva så.. Så det gör jag inte..

Påskens sista dag är inne, och det tackar vi för..

Vädret är inte det minsta trevligt.. Det  b l å s e r  och småregnar och all verksamhet utomhus måste skrinläggas.. Inte för herr Rönnerdahl dock.. H a n  springer ut och in och har gjort hela morronen.. Ut för att han förmodligen tycker det är  r o l i g t  och in för att gå på  l å d a n.. 

Det får mej att minnas ett TV-program jag såg för länge sen.. Det handlade om gamla original i olika delar av landet..

En av deltagarna hade byggt in sitt  u t e d a s s  och isolerat det på bästa sätt.. Han sa nåt om att "äta ute och skita inne".. (Ordvalet är  h a n s..  J a g  bara citerar)..

I går skulle jag bära upp en tavla, en stor skagensådan med dam och hund vid havet, från källaren och tappade den i golvet.. Det blir att kosta på en lagning.. Glaset höll tack och lov, men ramen får nog bytas.. 

För övrigt håller alla pingstliljelökarna jag satte i höstas på att komma upp..

Det är kallt.. Och det blåser.. Dessutom är det söndag.. Och till yttermera visso är det söndag i morron också..

Nåja, det kunde ha varit värre.. Det kunde ha  s n ö a t..

Herr Rönnerdahl och jag har gjort så gott vi har kunnat denna långhelg.. Mja,  h a n  vet förstås inte att det är långhelg..

Han har för övrigt börjat gilla att vara ute..Jag tror faktiskt att missen kommer att bli en alldeles underbar katt.. Han är redan på god väg..

För nåra år sen petade jag ner nåra små scillalökar tillsammans med vårstjärnedito i en vrå av trädgårn.. Till min stora glädje har dom förmerat sej storligen.. Och nu blommar dom:

Det finns mycket man kan glädja sej åt.. Bortsett från helger alltså..

På bara ett par dar har forsythian kommit så här långt.. Visst är det underbart..

Det är en gammal buske.. Min man och jag skickade efter den från Holland tillsammans med klätterrosor och en kaprifol.. Alla växtena lever och mår bra efter drygt femtio år..

Tulipanerna är ännu äldre.. Dom blir bara sundare och kraftigare för varje år som går.. Från början var dom gul-röd-spräckliga, men numera är dom till nittio procent röda.. En och annan gul dyker upp ibland, och någon ytterligt sällsynt gång en spräcklig..

Kommande vecka ska jag få trädgården städad.. Klippt, rensad och något grävd.. Sen så..

Ibland på morgnarna, innan jag stigit upp, ligger jag och bläddrar på min platta, och hittar bilder på gamla filmstjärnor, sådana som jag samlade på i min barndom.. (Det  d ä r  var väl ingen dålig mening, eller hur.. Så många kommatecken, och alla rätt placrade)..

Jag var väl runt tio när det producerades tuggummin med små, svartvita filmstjärnebilder som extrabonus.. Så småningom blev bilderna större och hade fått färg, men då hade  j a g  också blivit större och vuxit ifrån samlandet..

Nåväl vi barn bytte och bytte och bytte bilderna i all oändlighet.. Inte kände vi till vad dom här mänskorna var berömda för, men  d e t  gjorde ingenting.. Samlandet var härligt.. Vi uttalade namnen alldeles som dom stavades.. Nåt annat hade varit otänkbart.. 

(Egentligen blev vi nog alldeles amerikaniserade avden här verksamheten, och det var kanske meningen)..

Och nu kan jag ligga i min säng och bläddra mej tillbaka till den tid jag var filmstjärnesamlare..

Jag undrar vad nutida barn samlar  på.. Ett tag var det ishockeyspelare vill jag minnas.. Wayne Gretsky var en populär sådan och alla pojkar på min jobbskola ville ha bild på honom.. Inte  a l l a  givetvis, men åtskilliga..

En annan nostalgitripp fick jag den siste, när jag åkte in för att få min första covid-spruta..

Plötsligt kom jag ihåg en  u r g a m m a l,  säkert hundrafemtio år gammal dänga, som handlade om romantik på en pansarkryssare.. Just dagens datum..

"Den trettifösste, när du mig kösste ombord på pansarskeppet Ossian..

Minnet är som värsta skräpkammaren, och man vet aldrig  v a d  som ska poppa upp..

Det  l u k t a r  konstigt här hemma idag.. Inte rosor och violer precis.. Inte kattkiss heller, tack och lov.. Herr Rönnerdahl sköter sitt lådgående perfekt, och jag rensar efter honom lika perfekt..

Jag undrar om det är medlet jag vattnade krukväxterna med i går, som luktar.. Måtte det inte vara  j a g..

Idag blir det en vacker dag och   v å r e n  kommer att ta ett stort steg framåt.. Jippii..

En ny, alldeles onödig, helg står bakom knuten och lurar.. Dessutom med  a n n a n d a g  försedd.. Vad annandagar nånsin har varit bra för är för mej totalt obegripligt.. Det kan knappast vara nån slags minne från det gamla bondesamhället.. Djuren och åkrarna har ju mäst skötas oavsett vad almanackan sagt..

Så sent som i min barndom tog man inte lätt på  l å n g f r e d a n.. Allt var tyst och nedstängt den dan.. Det var knappt man tordes gå utom dörren..

Jag  u n d r a r  om famlijer i gemen verkligen gillar alla dessa helger.. Med allt stök och allt ätande.. Och drickande för den delen.. Den religiösa betydelsen av helgerna har väl för länge sen glömts bort, och då finns det väl knappast nån anledning att fira längre.. Ledig kan man väl vara utan att göra sej utfattig, däst och utmattad..

Att ägg och kycklingar är påskattribut bör väl bero på att det var den tid på året när hönsen ruggat färdigt och börjat värpa igen..

Jaha, om nån möjligtvis tidigare missat, att jag  i n t e  tycker om helger, lär det väl vara uppenbart nu..

Vädret är ombytligt.. Som sej bör den förste april.. Förmiddagen gick i regnets tecken och nu skiner solen.. Herr Rönnerdahl har tydligen noterat väderomslaget för precis nu bestämde han att jag skulle släppa ut honom..

In går han för egen maskin.. Ibland med en faslig fart.. Särskilt om nån av grannskapets stora farliga katter dyker upp.. 

V ä n n e r  kan tydligen inte katter vara.. Nä,  o v ä n n e r  är dom från början till slut..