I somras började jag ställa i ordning det, som jag kallade för skamhörnan.. 

Det var ingen vacker syn.. Men det såg man inte för alla nötbuskar och häckplantor som växte där..

I alla år hade hörnet mellan vårt och grannens tjänstgjort som en slag  k o m p o s t  till nytta för båda hushållen.. 

När sedan grannhuset såldes var det första dom nya ägarna gjorde var att forsla bort komposten på  d e r a s  sida.. Och jag fick givetvis hänga på jag också.. Eftersom buskarna var borta var borta såg hörnet ut som ovan.. Skamligt, liksom..

Idag har jag haft Tonys mannar här och dom har färdat mitt skamhörn.. Mot grannen har dom satt syrenplantor, sådana som jag har här i stor mängd.. 

Bakom häckplantorna ser man grannens nysnickrade kompostanläggning.. Jag kan inte riktigt förstå att den skulle vara finare än den gamle grannens och min gemensamma  n a t u r k o m p o s t..  Nåja, när syrenerna vuxit till sej behöver jag inte bekymra mej.. Det gör jag inte nu heller.. Jag bara är en aning undrande..

Ståltrådsstaketet mellan våra tomter har dom sattt upp för att inte deras barn ska springa bort..

På min före detta skamplätt ska jag sätta potatis i sommar.. I öst blir det väl en fortsättning av gräsmattan kan tänka.. Nån slags berså förespeglar mej, men hur det blir med den saken står skrivet i vind och rinnande vatten..