Normalt är jag ingen gnällig mänska.. Mitt glas är oftare halvfullt än halvtomt.. Och allra oftast är det helfullt..

Idag vill jag iallafall gnälla lite.. Alla hemskheter som finns (så när som på döden själv) har samlats denna morron.. Det är mars, blött, gråkallt, ruggigt och öde.. Och så är det  s ö n d a g.. Det värsta av allt..

Till råga på allt illfänas magen.. Det är nåt den ofta gör.. Framför allt om jag  ä t i t  lite för mycket.. Jag tog en extra rostmacka med ost och marmelad för en stund sen, och det får jag svida för nu..

Egentligen är det inget  f e l  på magen.. Det  v e t  jag för det är inte länge sen jag var och fick den fotograferad..

Kissemissen lät mej sova till  f e m  i morse.. Numera sover han i min säng och tar större plats än två små hundar gjorde tillsammans..

Efter 40 år med hund var jag ganska fena på hundspråk.. Kattspråk är nåt  h e l t  annorlunda, men nån gång har jag faktiskt talat kattska eftersom jag haft kissar tidigare.. Det gäller att fiska upp gamla kunskaper.. "Risaikla", skulle man kanske kunna säja..

"Don´t speak till you are spoken to".. Är vad som gäller i kattvärlden.. I mänskovärlden också.. Åtminstone i bland..

Nu längtar jag (också) till värme och sol.. Trädgårn ligger där ute och väntar.. Det kommer att bli härligt att få börja påta igen..

PS: Om någon skulle undra varför jag föredrar att skriva talspråk, kan jag berätta, att jag gör det för att det  r o a r  mig..

Det roar mig dessutom att strunta i de flesta skiljetecken och att hitta på  e g n a  stavningsregler.. Det kallas kreativitet.. (Tror jag)..

Nu ska jag leta reda på en alldeles  u n d e r b a r  sommarbild:

Snart så....