Den här vårvintern är med det segaste jag har upplevt, och det har  i n g e n t i n g  med covid-19 att göra..

Nä, det är  v ä d r e t.. Eller kanske snarare  f r å n v a r o n  av väder som jag finner knäckande.. Dagarna lunkar på kalla och gråa.. Solen ser man aldrig..

Vi har väl blivit bortskämda med varma, vackra vårar dom senaste åren.. Åtminstone  j a g  känner mej inte hemma med den här våren.. Trösten är, att den snart är över.. Halva mars har faktiskt gått.. Det är bara en och en halv månad kvar till Valborg..

Hade jag varit vid bättre kassa hade jag gjort en färd in till stan och tokshoppat nåt jag inte behövt.. När jag har fått min fönsterrad installerad och betald  d å  ska jag göra en shoppingräd.. Sen får jag börja gneta igen..

Det är mycket jag ser fram emot under kommande veckor och månader.. Inte minst färder med sommarkortet..

Det är i dagarna tre år sen jag miste mitt lilla Hallon.. Jag saknar båda hundarna så mycket, så mycket.. Så härligt det var att ta ut dom på skogspromenader lösa och okopplade.. 

Jag börjar bli gammal och  d e t  känns frustrerande.. Jag har svårt att handskas med min tilltagande ålder.. Jag vet  inte alls hur jag ska hantera den.. Har liksom aldrig  v a r i t  gammal förr..

Det skrivs så mycket om  u n g d o m e n..  Precis som om det stadiet skulle vara nåt märkvärdigt.. Det är mycket knepigare att bli gammal.. Tja, jag får göra som jag alltig gjort: Ta dagen som den kommer och göra det bästa av den..

Nu tar jag sjungbilden.. Det är länge sen sången tystnade, men jag minns den med glädje  o c h  vemod:

Jag är så glad att jag har den här bilden..