Jag bor tillsammans med min matte, som egentligen inte  h e t e r  matte utan nåt helt annat, i en by vid havet, som heter Norje.. Ja, det är  b y n , som kallas så, inte havet.. Varje sommar invaderas den här lilla byn av rock´n rollare. I stora skaror kommer dom och märkligt nog är dom flesta svartklädda. Och så brakar det igång med åtskilliga decibel. Min matte är inte så förtjust i den sortens musik, så därför brukar hon se till att vi bor nån annanstans under rock´nroll dagarna. 

En sommar bodde vi i Brömsebro och den sommaren hade vi min lilla mor med oss också. Innan vi skulle gå till sängs en kväll tog matte oss små hundar med ut på en skogspromenad. I koppel då, alltså. Plötsligt dök det upp ett grävlingpar på stigen där vi promenerade. Dom hade precis kurs på oss.. Lilla mor och jag stod som statyer och bara sniffade och stirrade. Matte stod också hon alldeles stilla, för  h o n  blev lite rädd för grävlingarna. Grävlingar kan bitas ordentligt.

Innan matte  blev pensionär jobbade hon i en skola uppe i en skogsby, som heter Ringamåla, och eleverna  d ä r  var nåra riktiga skogstroll. Dom kunde  a l l t  om skogen och djuren i den. Dom hade förklarat för matte, att om man möter en grävling gäller det att ha proppat byxbenen fulla med knäckebröd. När grävlingen biter i benet och knäckebrödet krasar sönder, tror grävlingen att han knäckt benet och ger sej glad och belåten därifrån. -Bra jobbat, grävlingen!!

Nu trodde väl matte att det hela var en skröna, men man kan inte så noga veta med grävlingar.

L i t e  rädd blev hon allt. Ännu räddare  blev nog grävlingarna, för dom vek av från stigen och fortsatte in i skogen sida vid sida. -Vackra djur vad det dock, mente matte. Om deras eventuella skönhet har lilla Hallon ingen uppfattning.. eller åsikt heller..

I dag kom min lilla mor Nellie, borderterriers är vi båda, och med sej hade hon Skorpan (Gu´ vet vad  h a n  är). Matte skulle få hjälp av lilla mors matte med att skapa min egen  b l o g g!! Det ni!!  En egen blogg!!

När jag fick se mor Nellie blev jag bara så glad... Men... sen såg jag Skorpan.. Mja.. glädjen förbyttes snabbt i nåt annat, som jag inte riktigt vet namnet på, men som yttrade sej i att jag gick och gömde mej..

Så småningom tassade jag i alla fall fram och nosade lite på ynglingen.. Inte är han elak, men jag blir  i n t e  lessen om han åker hem rätt så snart..