Vart lilla Hallon än reser i världen så heter han alltid nåt nytt. Det är mer än vad mänskor gör. Dom heter alltid samma sak. Matte till exempel.. Hon heter  a l l t i d  det där namnet hon  i n t e  heter för sin lilla hund.

Men kommer  j a g  till Danmark så heter jag Hindbär.. Skulle  j a g   få för mej att resa till Paris så byter jag namn till Framboise. I Tyskland kallar man mej Himbeere och i England Raspberry.. Visst är det häftigt!!

Jag tror jag ska be matte fråga våra  p o l s k a  grannar vad jag heter i deras land..Förmodligen är det nåt väldigt svåruttalat.. Så det väntar vi med. Kinesiska är nog knepigt det också. Liksom ryska..

Igår var lilla Hallon, Hindbär, Framboise i stan och  m i l j ö t r ä n a d e !!

Matte kom på att det var länge sen vi gjorde det så iväg for vi och gata upp och gata ner gick vi. Nu var det så, att matte inte trodde att hennes lilla hund skulle vara så bra på att gå i stan..

Men  d ä r  bedrog hon sej. Jag gick som en  v ä l t r ä n a d  (vilket jag inte är)  hund vid mattes sida. Det var bara ett par gånger jag inte kunde motstå att stanna och nosa lite.

Nu tar matte förstås åt sej äran för den lyckade stadspromenaden. Ja, ja.. Det kan hon väl få, men i själva verket höll jag mej nära intill henne för att inte  h o n  skulle gå vilse och komma bort..

Det gäller att hålla svansen högt och verka världsvan. Då klarar man sej alltid, var man än är och på vilket språk man än tilltalas!!