Jag har berättat lite grann om Joker och Kanelen, båda föregångare till mej. Idag ska jag berätta om Piccolo, mattes hund nummer två. Han var liksom Joker newfoundland och enormt stor. Så  h a n s  namn var sannerligen missvisande.

I likhet med Joker var han stillsam och tillbakadragen. (Inte som jag och Kanelen alltså).

Den här genomsnälla och lite blyga hunden höll en gång  på att skrämma ihjäl en joggare.

Det var så här:

Matte och Piccolo var ute i skogen på Listers huvud och tog sej en liten promenad. Piccolo lufsade nåra meter framför matte, som skymdes av en samling enbuskar. Då kom en joggare brakande och det var när han stod öga mot öga med den här enorma, kolsvarta varelsen som han nästan dog..

När matte kom fram till honom stod han och höll sej för hjärtat.. Han blev naturligtvis oerhört lättad när han förstod, att det var en  h u n d han mött och inte nåt vilt och farligt djur, exempelvis en björn, vilket nog varit hans första paniktanke..

Glad och lättad gjorde han high five med matte och sen skildes dom i bästa sämja..