--Oväsen, sa matte eftertänksamt, finns det flera sorter av.. En del värre än andra.. En del  n ä s t a n  uthärdbara..

--Tillexempel, sa hon vidare, det oväsen hundarna för när dom kommer ur huset på morgnarna,  d e t  oväsendet ligger högt på outhärdligskalan.. Dessutom får det mej att  s k ä m m a s.. För att jag inte kan få tyst på er, era illbattingar..

Nu är det så, att vi gormar nåt förskräckligt, det värsta vi  k a n,  bara för att skrämma bort sånt, som skulle kunna skrämma  o s s.. Och matte förstås.. Således anser vi att vi gör en god gärning med vårt oväsen.. Att inte matte har fattat det..

Vidare tycker vi inte att det låter särskilt mycket om oss.. Och inte särskilt länge heller.. Ungefär som ett normalt barnprogram på TV..

Till detta har matte inga kommentarer.. I stället börjar hon orda om motorer och fotbollar och vrålande pubertetsynglingar.. Tja, att vi bidrar till oväsendet är helt klart, men vi gör det med de bästa avsikter..

Det är söndag.. Igen.. Och veckans tråkigaste dag.. Det finns en gammal fransk visa, som handlar om hur tråkigt barnen har det så söndagarna: Les enfants `s`ennuint la dimanche, la dimanche les enfants s´ennuient, aux knickerbokers et aux robes blanches..

--Stavade du  r ä t t  nu matte, och fick du till grammatiken också.. Hundarna är vederbörligen imponerade av att matte kan komma ihåg en vers på  u t r i k i s k a, men ändå lite skeptiska till hennes franska kunskaper.. Det är länge sen dom användes-- Nämligen..

--Vovvarna små, i bloggarna har det ingen som helst betydelse hur man stavar.. Matte sätter näsan i vädret..

--Nä, fnissar vovvarna, inte hur man  r ä k n a r  heller..

Och så fick  v i  sista ordet den här fina söndagen den femte oktober 2014..