Tänk så olika varandra vi små hundar är.. Inte till det  y t t r e  för  e x t e r i ö r t  blir vi mer och mer lika varandra,

alltefter lilla Hallon blir allt gråare om nosen.. Det är egentligen bara  b a k i f r å n  vi skiljer oss åt.. J a g  är nämligen  h j u l b e n t  och lilla mor  k o b e n t..

Nä, jag menar rent karaktärsmässigt.. Lilla Hallon är en mycket  o r d e n t l i g  liten hund.. Medan lilla mor anser sej stå över såna oväsentligheter som ordning och reda..

Jag äter alltid upp min mat i lugn och stilla takt.. Allt slickas mycket ordentligt upp.. Lilla mor, däremot, slafsar och glufsar och lämnar slattar i skålen.. Och sen står hon och  l u r p a s s a r  för att se om hennes barn  m ö j l i g e n  lämnar nåt kvar.. Det sker aldrig eftersom jag slickar skålen med största omsorg..

När jag var liten samlade jag alltid ihop mina  l e k s a k e r  i ett hörn utan att matte lärt mej det..

När jag dräper en pinne finns bara flisorna kvar..

När jag trycker in mej i mattes knäveck på nätterna är jag noga med att dra täcket över mej.. Att jag sen nästan kvävs och måste kravla ut i luften igen, är en annan sak..

--Hur är det med dej, matte.. Är du en ordentlig liten mänska.. Lilla ordentliga hunden vill förstås gärna att hans mänska ska vara som  h a n..

Som vanligt tänker matte en stund innan hon svarar.. Svaret blir mycket märkligt, men mänskor  ä r  märkliga..

--Ibland är jag ytterst ordentlig, svarar hon så.. Och ibland är jag förskräckligt slarvig..

--Jag är tillexempel väldigt noga med att betala mina räkningar.. Och pedantisk när det gäller att passa tider..

--Städning är jag inte så noga med.. Varken inne eller ute.. Annat att förtiga..

Med detta får hundarna låta sej nöja..