För ganska så precis 28 år sen gick matte en hel dag i Lübeck och frös.. Dessutom tryckte en strumpsöm på en av hennes  t å r.. Ingen höjdare nåt av det..

Att hon kunde ha  f l y t t a t  på strumpsömmen föll henne inte in..

Av trycket bildades en  l i k t o r n,  och den har hon förgäves försökt att bli av med allt sedan dess..

I går var det dags igen.. På ömma fötter linkade vår mänska in till fotvårdsterapeuten Pernilla..

Ut studsade hon som på små moln.. 

Nån vidare  s t u d s  var det inte på henne när vi kissrundade i morse.. Halt var det, och hon hade satt på sej broddar.. Trots  d e t  hasade hon sej ganska försiktigt fram på asfalten..

--Visa  b i l d e n,  matte.. Hundarna är ivriga.. Svansarna i topp..

På  b i l d e n  ser man  t y d l i g t  alla tre stänglarna på mattes orchidé.. Hundarna är lika glada som sin mänska..

--Tror du den blommar till jul.. Hundarna viftar och trampar ivrigt..

--Den får blomma  p r e c i s  när den vill.. Bara den blommar..

Vår mänska verkar  o r o l i g,  n e r v ö s,  rentav.. Anledningen är att  v i n t e r s o l s t å n d e t  närmar sej.

Samtidigt som hon säjer sej vara glad över att "det snart ska vända", är hon tydligen skräckslagen för att det  i n t e ska göra det..

--Jag  u n d r a r  om man kan lita på det här, säjer hon och tar fram kameran.

--Om tidningen har rätt, säjer hon, verkar det som om jorden har b ö r j a t  räta upp sej.. Åtminstone börjat stå  stilla.. Åtminstone på  e f t e r m i d d a g a r n a.. Säjer hon och sväljer nervöst..

Och så börjar hon räkna upp alla stora  b e r g s k e d j o r, alla mastodontstäder, alla rymdraketer, allt som snedbelastar jorden.. Alla..

--Alla mopeder och bilar och cyklar, fyller hundarna i.. Glada att  v i  kan bidra med en och annan hemskhet vi också..

Fast, ärligt talat förstår vi inte varför matte räknar upp berg och städer och rymdraketer.. Och inte begriper vi heller varför hon börjar fnissa när  v i  hjälper henne..

Det har varit många skogspromenader den sista tiden.. I går var vi på Stiby igen, men gick en något kortare runda.. Det var dimmigt och lite tungt att andas, så både mänskor och hundar var nöjda efter 40 minuter ungefär..

Som vanligt var det många hundar ute och som vanligt hotade lilla mor dom till livet..

Det, som matte  t r o r,  är blomstänglar på hennes orchidé växer med raketfart, och nu börjar vår mänska att oroa sej för hur hon ska sköta växten så den verkligen  f å r  blommor också.. Helst på alla tre stänglarna..

Nu minsann är det fart på vår mänska.. Varenda dag kommer Agneta och följer med oss ut i skogen..

Damerna skogsvandrar lika mycket för sin egen del som för vår.. Konditionen ska för bättras..

--Varför måste ni vara  t v å  för att ta oss ut i skogen.. Hundarna är undrande..

--Därför att Agneta halkade och bröt handleden för nåra år sen.. Hade inte jag varit med då hade det varit väldigt svårt för henne att ta sej till lasarettet..

--En annan gång slog  j a g  nästan ihjäl mej när du och jag var på Listers huvud.. Att jag tog mej till bilen den gången är ett rent under..

--Förstår vovvarna nu varför det är bäst att vara två när vi är ute..

Vovvarna förstår..

För ett par år sen fick matte en vacker orchidé av en gammal skolkamrat.. Den hade tre stänglar med vita blommor..

Blommorna vissnade så småningom och matte skötte växten på bästa sätt.. Men inte blev det flera blommor inte..

För ett par månader sen bestämde matte sej för att strunta i växten.. En pyttesnutt med vatten då och då bara..

Nu  v e r k a r  det som om det kommer tre nya stänglar..

--Säker kan man inte vara, säjer matte, men tycker  i n t e  att dom här utväxterna liknar luftrötter..

Hoppas, hoppas att det blir blommor på växten igen.. Matte får hålla i sej för att inte ge den för mycket vatten.. Inte heller får hon mata den med orchidénäring.. Att sköta den här växten på bästa sätt är tydligen att missköta den..

Tja, man får nog  a n s t r ä n g a  sej om man ska hitta nåra stänglar på dom här bilderna.. Hundarna tror för sin del att mattes fantasi skenar iväg med henne.. D e t  har hänt förr.. 

Egentligen är vår mänska långt ifrån nån prylälskare..

--Samlar bara damm.. Och så välter man ner dom, säjer hon.. Prylar är i stort sett nåt som irriterar henne..

Undantaget är väl katten i tamburfönstret..

Hittills, vill säja..

I lördags hittade hon ytterligare ett pryldjur.. På Norrebodens loppis i Sölvesborg..

Den här krabaten är gjord av ett fruktansvärt tätt och tungt träslag.. Matte  t r o r  att den kan vara ena delen av ett bokstöd.. Den är tung nog för det..

--Den får står bland växterna ett tag, säjer matte.. Sen, när jag tröttnat på den, ger jag bort den till nån som vill ha den..

--Känns det som om du  r e d a n  tröttnat på den.. Hundarna förvånas över mattes brist på entusiasm..

--Inte  t r ö t t n a t  precis.. Men jag känner mej lite  f r ä m m a n d e  inför den..

I går var det meningen, att matte och E. skulle åka på konsert i kyrkan, men A. ringde och sa, att det väntades frost och halka framåt kvällen, så matte tordes inte åka.. Jag tror att både hon och E. var besvikna..

--Blev det kyla och halka, matte.. Hundarna har svårt att märka halka eftersom vi har inbyggda broddar..

--Nä.. Det var hur ickehalkigt som helst.. Matte bestämmer sej på stubben för att inte låta SMHI skrämma vettet ur sej i fortsättningen..

Det är måndag morron.. Matte skramlade upp redan vid sex.. Ja, egentligen var hon vaken redan vid fem, men försökte somna om.. D e t  gick inte så efter en timme gick hon upp..

Vi, små hundar, sov emellertid vidare.. Hur gott som helst..

--Det verkar som om  n i  aldrig blir fullsövda.. Matte blänger på oss.. Är hon månne aningens aning  a v u n d s j u k..

Nu ska vovvarna berätta en  l å n g  historia..

Det började för ett år sen.. Matte gick och tittade sörjande på sin benjaminfikus.. Den, som hon köpte som en liten planta för drygt 20 år sen..

Tämligen  r i s i g  var fikusen.. Matte funderade och funderade.. Och så kom hon på att hon skulle klippa bort allt det vissna:

Lite i taget fick matte ta bort.. Visserligen  k o m  det nya skott på stammen, men dom var för klena för att dra upp nån näring.. Till slut kom det en  l i t e t,  l i t e t  skott längast ner..

Tack vare rikligt med hönsskit och vatten håller nu det lilla, lilla skottet på att utveckla sej till ett nytt träd..

Och matte fröjdar sej..

Även igår kom hundarna till skogen.. Vi var på Stiby och jag var lös hela tiden.. Brydde mej inte alls om att äta lera.. Hade nämligen en superpinne och bar på.. Och kastade med och dräpte..

Lilla mor däremot fick som vanligt gå i koppel.. J a g  tror för min del att hon känner sej trygg med det..

När vi kom hem åt matte och Agneta julmat, medan  v i  fick dels fettfattigt, lilla mor, dels kalorisnålt, lilla Hallon..

--Jämra dej inte, säjer matte.. Du kommer att bli jättespänstig, jättestark och jättesnygg..

När hon lägger fram det på  d e t  viset så..

Det är inte mycket som händer i vår lilla värld just nu.. Dagarna är mörka och nätterna långa..

--Snart vänder det, säjer matt käckt.. Sen blir det bara ljusare och ljusare ända fram till missommar..

Matte tror inte jag har märkt att min  m a t  smakar annorlunda, men det  h a r  jag..

Hon har tagit sej orådet före att köpa bantningsmat till mej.. Inte mat med låg fetthalt, som lilla mor äter sen ett år tillbaka, utan rakt av  b a n t n i n g s m a t..

--Det är för ditt eget bästa, säjer hon.. Jag håller tydligen på att bli lite gammal, och då ska man inte ha övervikt.. Antingen man är hund eller mänska..

Matte håller stenkoll på sin egen vikt.. Har gjort i flera år..

--M-men  d u  är väl inte tjock, matte.. Hundarna är konfunderade..

--Nä, men jag  k u n d e  ha varit, säjer hon och knycker på nacken..

Jag undrar just vad den där bantningsmaten består av.. Gott smakar den iallafall.. Även om det skulle vara så att den mest består av  s å g s p å n..

--Tokfrans, säjer matte.. Visst är det väl massor med växtfiber i maten, men sågspån.. Icke..

Om lilla Hallon varit mänska och vetenskapsman (eller författare) och fått medalj och belöning för sitt arbete, hade han varit bjuden på världens finaste kalas i kväll.. I Blå Hallen i stadshuset i Stockholm..

Då hade han suttit tillsammans med kungligheter och annat fint folk och spisat läckerheter på guldtallrikar..

--De´ du matte.. Det är annat än sågspånsblandad bantningsmat..

--Älskade tokfrans.. Matte ser så illande belåten ut och kliar sin lilla hund bakom örat..

Och lilla mor är lika förnöjd hon, där hon ligger hopkurad i förbjudna soffan..

Tjock, jag.. Bara lite  t r i v s e l v i k t..

Den här veckan har två små hundar varit lyckliga.. I skogen tre av fem dagar.. Idag var vi på Stiby.. Visserligen fick vi inte vara lösa  idag, men det var härligt ändå..

Anledningen till att båda hundarna fick vara kopplade var, att det var så pass varmt, att det låg lera och ävja på stigarna.. Plus givetvis den ofrånkomliga koskiten.. Läge för kalasande.. Således..

Efter promenaden åkte matte och Agneta och handlade.. På Netto den här gången..

Givetvis köpte dom fläsk, som matte lagade till med potatismos och serverade med stekt lök och lingon..

Matte, som sällan sätter sitt ljus under skäppan, påstår på fullt allvar, att hon är en master c h e f..

--När jag nu inte har begåvning för att bli en master  c r i m i n a l,  så.. Säjer hon och ser pillemarisk ut..

O m  vi nu haft en barbarisk lust på  l u t f i s k,  vilket vi inte har, hade det varit tid att lägga den i blöt den här dan..

I mattes barndomshem lades lutfisk i blöt varenda Anna-dag så länge mattes lilla mor orkade..

Vår mänska minns med förfäran hur illa det luktade när fisken sen kokades på juldagen..

Numera köper man fisken färdiglutad och luktlös.. Alltid ett framsteg..

I TV i går kväll visades hur stressade mänskor är inför julen.. Framför allt husmödrarna..

--Är  d u  stressad, matte.. Hundarna är inte riktigt  s ä k r a  på vad stress egentligen innebär.. Utom att det är skadligt att ägna sej åt det..

--Inte ett ögonblick, vovvarna.. Jag  s k a  dock dammsuga.. Det ska jag göra  n ä s t a  vecka.. Och så ska jag laga lite julmat.. Men med tanke på vilken master chef jag dock är, känns det inte särskilt betungande..

Ibland vet vi inte om matte skojar eller är allvarlig.. Master chef.. Som Mannerström då.. Knappast..

För precis ett år sen försökte matte läsa den här boken, men blev så mörkrädd, att hon gjorde sej av med den..

Fantastiskt.. Vi kom till skogen i går också.. Visserligen var det mulet och aningen duggregn, men det var härligt ändå..

Lilla mor gick kopplad med sin lilla nos i marken.. Hör och ser lite illa gör hon, men  l u k t s i n n e t  är det inga fel på..

J a g  var lös hela tiden.. Intervalltränade och dräpte pinnar..

--Igår glömde du sätta rubrik igen, matte.. Varför  b ö r j a r  du inte kriorna med rubrik.. Hundarna begriper sej inte riktigt på sin sekreterares bakvända sätt att skriva..

--Tja, det beror givetvis på att rubriken är det sista jag skriver.. Vovvarnas  b e r ä t t e l s e  är så mycket viktigare än rubriken, tycker jag..

Ja, när matte förklarar på det här viset, tycker inte  v i  heller, att det är så viktigt med rubrik..

Men  s n y g g t  ser det ut.. Förstås..

Idag är det  v a r m t  och  m ö r k t  och så  b l å s e r  det nåt infernaliskt.. Precis rätta sortens julväder enligt matte..

Gardinerna rör sej vackert och graciöst i vinddraget.. Och matte har satt på sej en tjock tröja..

--Matte, vad är  l ö g n  för nåt.. Hundarna har funderat på begreppet lögn i flera dar, men har inte fattat vad det handlar om.. Att det kan vara nåt väldigt  f u l t  har vi begripit.. Men att det  o c k s å  kan vara nåt  b r a  har vi svårt att begripa..

--Tja, säjer matte fundersamt.. Lögn, det vill säja att  l j u g a,  det är nåt bara mänskor gör.. Och det betyder, att man beskriver ett föremål eller en handling på ett sätt som inte riktigt stämmer med verkligheten..

--Brukar  d u  ljuga, matte.. Hundarna vet inte riktigt vilka ben vi ska stå på.. Tänk om vår mänska förvanskar verkligheten för oss..

--Alla, precis alla, ljuger nån gång.. Ofta utan att ens vara medvetna om det..

--Ibland ljuger mänskor tillåmed inför sej själva.. Det kallas självbedrägeri och är tämligen vanligt, skulle jag tro..

Svansarna dalar.. Att mänskor är komplicerade varelser  v e t  vi.. Men att dom är  s å  komplicerade kunde vi inte ana.. Ljuga omedvetet och dessutom för sej själv..

--Men  d u,  matte, ljuger du också..

--Det händer, vovvarna.. Men till mitt försvar måste jag säja, att det inte händer särskilt ofta.. Och  d e t  beror inte på att jag är moraliskt högtstående på nåt sätt.. Nä, saken är den, att jag inte kan ljuga utan att det  s y n s  på mej..

En bild från i somras.. Den här vackra solrosen stod i trädgården mitt emot oss..