En gång för tämligen länge sen var jag och min syster på utfärd tillsammans med Agneta.. Inom parentes var det sista utfärden min syster var med på.. Jag blir så  lessen när jag tänker på henne.. Hon gick bort alldeles för tidigt..

Nåväl, nånstans den där vackra dagen för åtta år sen gjorde vi ett stopp i närheten av Nymölla, och där passade jag på att stjäla tre ramslökar.. Inte i en  t r ä d g å r d,  givetvis..

Lökarna grävde jag ner i mitt "skräphörn" eftersom naturen där mest liknar den, varifrån jag stulit lökarna..

För ett par år sen var det en hel del gott folk, som ville ha ramslök av mej, och  d e t  fick dom.. Lökarna hade nämligen förmerat sej duktigt.. (Allt trivs i min trädgård).. 

Ett tag var jag rädd att det inte fanns nåra lökar kvar, men si  d e t  gjorde det.. Nu har beståndet vuxit till sej igen och ser ut som följer:

Det är riktigt gott om dom goda lökarna igen.. Det är bladen som används och dom smakar milt vitlök..

Jag funderar faktiskt på att låta mitt skräphörn utvecklas till änge, men då får jag sluta lägga trädgårdsavfall där.. Inte får jag gössla heller och inte klippa.. 

För många år sen, under min trädgårdsointresserade tid, när täppan såg ut som en ödemark, (Det var  e f t e r  den varit urskog) tänkte jag låta den få bli änge uppe vid gatan.. Givetvis var det på grund av dödssynden  l ä t t j a  från min sida, som den skulle få sköta sej själv.. I all evighet amen..

D e t  halvhjärtade projektet gick förstås i stöpet.. Mitt änge bestod av nässlor och svinmålla.. En och annan maskros prunkade förstås också där.. Vad annat var att vänta..

Sen dess har mycket hänt framför allt med mej.. Jag har fått intresse för trädgårn, och den här gången kommer jag att sköta mitt änge bättre..

Den som lever får sen.. Man kan inte så noga veta med levande varelser antingen dom tillhör faunan eller floran.. Eller  h o m o   s a p i e n s  för den delen..

Apropå fauna.. I morron kommer Skorpan och gästspelar här ett par dar..

I vissa vinklar liknar han en liten  g r e m l i n  på pricken..