"Vi har tagit studenten, fy fan va vi är bra..."

Tja, svenska ungdomar surar och är besvikna.. På grund av coronainfluensan ställs utspring, tågande genom stan, baler och andra begivenheter in..

"S t u d e n t e n"  tar man bara en gång i livet, och nu jävlas myndigheterna med ungdomarna, och berövar dom möjligheten till stort firande.. Skrän och fylla.. I värsta fall.. För inte kan det väl handla om  o m s o r g  om dom.. Iallafall..

I år är  det 61 år sen jag tog studenten.. Då, på den tiden, var det blodigt allvar.. Hade man börjat examensdan med champagnefrukost, som nu är fallet, hade man relegerats direkt..

Hela dan gick åt till stränga förhör.. Jag vill minnas att jag var uppe i fem ämnen.. Hela tiden övervakad av censorer från universitet..

Klarade man inte att ta sej igenom dom muntliga förhören var det bara att packa sej ut bakvägen.. Nära och kära fick stå ute på gården med sin buketter och vänta förgäves..

Jag lovar att ingen skrålade "Fy fan va´vi ä bra"..

Det  v i  skrålade var "Sjung om studentens lyckliga dar", och ville vi göra oss märkvärdiga, vilket vi naturligtvis ville, drog vi till med "Gaudeamus igitur"..

Jag kan inte minnas, att jag tyckte det var särskilt värt att fira att jag tagit mej igenom ringarna och fått vita mössan.. Den, mössan alltså, hittade jag när jag städade ur en garderob tretti år senare.. Då var den inte vit längre utan  b r u n.. Den prydde inte ens sin plats i soptunnan..

Balen gick jag inte på.. Nä, jag gjorde en promenad i skogen denna vackra majkväll 1959..

Jag tog alltså inte så allvarligt på min mogenhetsexamen.. Hur ska jag då kunna ta dagens skolavslutningar på allvar.. Jag tycker faktiskt man kunde kalla dom för nåt annat är  s t u d e n t e n. D e n  examen har inte funnits på länge.. 

Körsbärsträden har tagit på sej  s i n a  vita mössor.. "Fy fan, va dom ä bra",,