Detta hände, o mitt hjärtebarn (Kipling) för fyra år sen, och på den tiden var mitt trädgårdsintresse tämligen svagt..

Jag köpte en  r o s,  en New Dawn, en vacker ljust rosa, svagt softande klängros.. 

Herre Gud, vad skulle jag göra med  d e n.. 

Jo, jag satte den på baksidan och där har den stått, bortglömd och oälskad i fyra år.. Men frodig och fin.. Den har skjutit tio meter långa revor, och har varit mer till förtret än glädje.. Ända tills igår.. Då gav jag bort den.. 

Den var svår att ta upp eftersom rötterna var  n ä s t a n  lika framfusiga som revorna.. 

Hon, som med svett och möda fick upp den, är superträdgårdskonstnären Britta.. Nu är rosen i hamn.. Den kommer att få det alldeles underbart i Brittas trädgård.. Och  j a g,  jag drar en suck av lättnad.. Nu slipper jag ha samvetsförebråelser för att jag inte skött en fin ros.. 

Jag lyckönskar både rosen och Britta och hoppas dom ska trivas med varandra..

New dawn, som jag och min man planterade 1968..