Tänk att jag aldrig lär mej..

I går tvättade jag två maskiner och kände mej nöjd och tillåmed  d u k t i g.. Ända tills jag  n ä s t a n  tömt ut allt ur den sista maskinen och fann  d e t t a:

Jag blir så  b e s v i k e n  på mej själv som glömde tömma fickorna innan jag dängde ner byxorna i tvättmaskinen..

Och det är inte  f ö r s t a  gången heller.. Sånt kallas för  s l a r v..

Nu får jag ägna halva dan åt att få bort papperssuddet.. Ett tag kände jag mej frestad att  s l ä n g a  byxorna, men kom på andra tankar.. Förvirrade sådana om svältande barn i Afrika.. Suck..

Jag har lite vildvuxet att ta bort från den före detta komposten mot grannens.. För fjorton dar sen fyllde jag ogrästunnan till brädden och nu är den tömd.. Alltså: Till verket..

Man  s e r  faktiskt var gränsen går.. Det som ser ut som en grön liten  h ä c k  är grannens.. Mitt är mera avskalat..

Det känns lite  ä n g s l i g t  att ge sej upp på den här knaggligheten.. Snubblas som jag alltid varit.. Och inte har jag blivit stadigare på foten med åren.. Måtte det gå bra..