Igår bet jag äntligen huvet av skam och klippte gräset.. Det var  t j o c k t  och  h ö g t  och  s e g t  och jag tyade bara den  s t o r a  mattan.. Den lilla framför huset får jag ta en annan dag, i eftermiddag exempelvis..

Nån  a t l e t  har jag aldrig varit, men att vara så utan flås som jag är idag är en ny erfarenhet för mej..

Eftersom jag inte har nåra större utgifter kostar jag på mej både städning inomhus en gång i månaden, och vår- och höst- ans av trädgården..

Det märkliga är, att jag känner  s a m v e t s k v a l  för denna lyx,  t r o t s  att jag inte har nån annan än mej själv att svara inför..

Det är väl gamle Luther, som sitter på min axel och viskar, att "du ska slita tills du stupar, annars  hamnar du i helvetet"..

Jag försöker intala mej själv, att det inte är skambelagt att hyra ut vissa sysslor.. Jag betalar ju ordentligt så det är inte att  u t n y t t j a..

Jag vet ju inte hur lång tid jag har kvar, och  att ägna den tiden åt  sånt, som gläder mej och får mej att i viss mån utvecklas, är väl knappast att förslösa den.. Jag ligger ju inte på soffan och äter praliner dagen lång..

Musicerandet går förresten framåt om än med  s m å  steg.. 

Dagarna blir kortare och tiden håller kanske, eller kanske inte, på att rinna ut för mej..