I sju långa år i ungdomen var vi klasskamrater K. och jag.. Sedan dess har vi träffats då och då och det har alltid varit så lätt att umgås.. Tiden verkar ha stått stilla.. 

I eftermiddag har vi träffats igen.. Hemma hos henne i Lörby, och det var lika trevligt som alltid.. 

Hon bjöd på kaffe med semla.. Jag åt och mådde  bra.. Nja  l i t e  buller hade jag förstås i magen, men  b r a  mådde jag..

När jag kom hem möttes jag av en kelen och välkomnande katt, som tyckte att jag varit borta alldeles för länge..  

Matskålen var tom.. Vilken  tur att jag tidigare i dag varit hos veterinären på Kämpaslätten och köpt en ny laddning..

Dagen har ökat drygt tre timmar, nåt som gläder mej outsägligt.. Det börjar redan ljusna vid sextiden och är ljust nästan tolv timmar.. Om tre veckor är det vårdagjämning och sen blir det bara ljusare och härligare.. Jippii..

--Tänk om man  s k u l l e.. Lilla herrn i valet och kvalet... Bilden är från i somras..