I dag är tredje dagen jag tar min cancermedicin och si, som det så vackert står skrivet, Jag känner att jag mår b r a  av den.. Nu är jag inte så fantasifull, att jag inbillar mej att det är en slags quick-fix- medicin jag fått, men ändå känner jag mej en liten aning  s t a r k a r e  redan.. Jag är full av hopp..

Tänk, för en vecka sedan såg jag ingen framtid alls, medan jag idag har börjat planera för den så smått..

Det är främst  t r ä d g å r n,  som mina planer gäller.. Jag nämnde för en väninna, att jag tänker plantera smultron som kantväxt i en av mina rabatter.. --Du kan få så många smultronplantor du vill ha av mej, sa hon.. Hennes plantor sänder nämligen ut revor med nya små plator.. Så  g l a d  jag blev..

Det är mycket jag gläder mej åt.. Framför allt åt hoppet om ett nytt liv.. Jag känner mej privilegierad..

Innan jag helt fått tillbaka mina krafter måste jag leja bort det tyngsta trädgårdsjobbet.. Gäsklippning tillexempel.. 

Att skjuta gräsklipparen höll nästan på att ta livet av mej i somras.. Jag trodde förstås, att det berodde på dåligt flås.. Jag begrep inte, att jag faktiskt höll på att bli allvarligt sjuk..

Nu ska jag plocka fram en bild från i somras:

Nyanlagd rabatt väster om garaget.. Jag undrar hur mycket av prakten som finns kvar i år.. Tänk, nu räknar jag med att få  v e t a  det.. Jippii..