Stor blev den  i n t e,  skörden:

I våras köpte jag ett par chiliplantor och planterade på min soliga och heta sydsida..

Den ena plantan klippte jag av med gräsklipparen ganska omgående men en fanns kvar.. Jag drömde om att med tiden få skörda stora, röda granna paprikafrukter..

Men si (som det står i Bibeln) av den drömmen blev intet.. 

Plantan förblev liten och klen, men det satte iallafall blom och frukt så småningom..

Den första frukten jag skördade tog jag en smakbit av på platsen.. Och  b r a n n  opp.. Nästan iallafall..

Nästa frukt la jag i en gryta och lät koka med en kort stund (en  m y c k e t  kort stund).. Sen la jag den på tork och använde den i flera kok..

I går skördade jag fyra frukter.. Dom har jag lagt på tork och jag ska hacka dom (s m å t t,  s m å t t)  och använda i såser och soppor i vinter.. Dom kommer att vara länge..

Jo,  p i a n o s p e l a n d e t.. Jag har upptäckt, att jag måste  l y f t a  på fingrarna emellanåt också.. Annars tutar det falskt och glatt i bakgrunden hela tiden..

Och jag som inbillade mej att jag skulle kunna sätta igång med  r i k t i g a  stycken från dag ett..

Men  j ä k l a r  så roligt det är..

Små steg men dock steg.. Deltidspedant som jag är försöker jag göra det optimala med dom små övningsstyckena i nybörjarboken.. 

Synd att jag inte kom på det här för länge sen.. Då hade jag kanske kunnat  s p e l a  idag.. 

Tja, bättre sent än aldrig..

På kvällarna tittar jag ibland på TV.. Utom när det är  r e k l a m,  för då vänder jag oftast bort blicken..

Det är mycket med reklam som jag inte förstår.. Framför allt begriper jag inte varför reklammakarna tor att man säljer varor bättre om dom medverkande hoppar omkring, sprätter med armar och ben och gapar stort.. Allt till hetsig musik..

Utom när det är damkläder som ska göras reklam för.. Då  å l a r  pinnsmala modeller omkring och plutar med munnarna..

Jo, en sak till: Gör man reklam för  b a n k l å n  låter man  b a r n  i tidig skolålder hoppa, lyfta armarna mot skyn och gapa stort och ropa ut sin fröjd.. Tänk vad  d o m  begriper av bankaffärer..

Och så försöker man vara  p o l i t i s k  korrekt genom att anlita färgade modeller i dom allra flesta snuttar.. S å  många färgade är vi inte så  d e n  överrepresentationen är befogad..

Jag tror knappast det beror på att dom färgade har mer att spendera än vi vanliga blekfisar.. Nä, det handlar nog mest om att vara i den politiska framkanten.. Och visa att rasist  d e t  är man då inte..

Jag  u n d r a r vilka kriterier som behövs för att man ska tillåtas göra reklamfilm, och vilka det  ä r  som beställer smörjan..

Jag minns en låt från min barndom, som handlade om just reklam.. "Kom och köp konserverad gröt" hette den.. 

Idag är skämtet verklighet.. Konserverad gröt trängs på butikshyllorna med matvaror från hela världen.. Konserverade eller färska.. 

Jag letade bland mina bilder för att hitta nån som kunde illustrera ovanstående.. Jag hittade den här bilden, som nog är den mest misslyckade jag nånsin tagit.. Den är lika fånig som reklamfilmerna.. 

Syns det inte vad det är: Ett försök till naturfilmande.. Ekorre i hasselsnår.. 

Ibland roar jag mej med att trycka på knappar.. Oftast på TV:n.. Den har jag minst respekt för..

För en tid sen råkade jag trycka in mej på ett program, där man visade diverse hemskheter mänskor kan råka ut för.. Ibland självförvållade, ibland inte..

Jag har fortsatt att trycka in mej på den här kanalen av tvenne anledningar.. Dels visas en kvinna, som egentligen heter Sandra Lee, men som i programrubriken kallas dr Pimpel Popper.. Hon är dermatolog, och har specialiserat sej på att operera bort diverse otyg, som satt sej i skinnet på mänskor..

Dels berättas om mänskor, som väger 300 kilo eller mer och som med god fart håller på att äta sej till döds..

(Jag hoppas jag inte gör nåt  b r o t t s l i g t  när jag visar den här bilden, som jag tog från TV-rutan)

Det är förskräckligt.. Alla dom här mastodonterna sitter och gråter och talar om att deras liv är förbi, samtidigt som dom storäter skräpmat av värsta sorten.. Skräpmat som dom  t v i n g a r  närstående att hämta hem..

Alla tror, att om dom bara kommer till en viss texasdoktor ska dom få en qvickfix-operation som gör dom normalviktiga.. Att dom skulle  behöva anstränga sej för att bli mindre finns inte på deras mentala karta..

Tycker jag  s y n d  om dom här mänskorna.. Tja, både ja och nej.. Ingen har ju  t v i n g a t  i dom maten, och nog har dom ett fritt  v a l  att antingen äta ihjäl sej eller börja äta vettigt och därmed bli mindre..

Utan att riskera liv och lem för en tämligen meningslös och ofta rent livsfarlig operation..

Jag har också konstaterat, att deras närstående ofta är gravt överviktiga dom också.. Här i Sverige skulle vi inte tveka att kalla dom smällfeta.. Men än står  d o m  på benen..

Man talar om en fetmapandemi.. Frågan är varför det blivit så.. Är det tillgången på mat i obegränsad mängd som  är boven samtidigt som våra  h j ä r n o r  befinner sej på jägarstenålderns nivå, då det gällde att äta som sjutton när det  f a n n s  mat.. Bunkra upp inför dåliga tider.. Liksom.. Ja, inte vet  j a g.. Hemskt är det emellertid..

Detta hände, o mitt hjärtebarn (Kipling) för fyra år sen, och på den tiden var mitt trädgårdsintresse tämligen svagt..

Jag köpte en  r o s,  en New Dawn, en vacker ljust rosa, svagt softande klängros.. 

Herre Gud, vad skulle jag göra med  d e n.. 

Jo, jag satte den på baksidan och där har den stått, bortglömd och oälskad i fyra år.. Men frodig och fin.. Den har skjutit tio meter långa revor, och har varit mer till förtret än glädje.. Ända tills igår.. Då gav jag bort den.. 

Den var svår att ta upp eftersom rötterna var  n ä s t a n  lika framfusiga som revorna.. 

Hon, som med svett och möda fick upp den, är superträdgårdskonstnären Britta.. Nu är rosen i hamn.. Den kommer att få det alldeles underbart i Brittas trädgård.. Och  j a g,  jag drar en suck av lättnad.. Nu slipper jag ha samvetsförebråelser för att jag inte skött en fin ros.. 

Jag lyckönskar både rosen och Britta och hoppas dom ska trivas med varandra..

New dawn, som jag och min man planterade 1968.. 

Amisa och Göran! Tack för era kommentarer.. Dom värmde.. Och Göran.. Jag ska lägga din kloke farfars ord om järnspettet på minnet.. Dom kommer säkert att komma till heders när jag misslyckas med elektroniken

nästa gång..

Det är en fantastisk sensommardag med strålande sol.. Agneta och jag och hunden Solveig har vandrat på Nytorpet.. En perfekt dag för vandring..

Tidigt i somras räddade jag livet på ett gäng självsådda ynkedomar till asterplantor och påtade ner dom tillsammans med min fina ros:

Nu prunkar dom i all sin glans..

Plockar jag och sätter i vas.. Aldrig i livet.. Dom står bäst där dom står..

Rosen blommar inte längre men är frisk och fin och kommer tillbaka med knallröda blommor nästa sommar..

Detta är  i n t e  en totalt meningslös sysselsättning:

Detta är mitt sätt att  v a k n a  på morgnarna.. 

Först går jag upp.. Efter en sejour (den stavningen fick jag slå upp.. Tack SAOL..) i badrummet och något gymnastik slår jag mej ner framför datorn och lägger dagens patienser.. Den på bilden ovan klarade jag inte.. 

Kan man påstå att patiensläggandet är en  h o b b y  eller är det bara en  o v a n a.. Eller tillåmed en  l a s t.. 

Ärligt talat så  b r y r  jag mej inte om vad det kallas.. Det är ett trevligt och stillsamt sätt att börja dagen på..

Jag blir förargad på facebook, som har stängt av sej i väntan på att jag ska öppna nån slags affärs-och- socialkonto.. 

J a g  gör väl inga affärer (Det duger jag inte till), och jag känner inte fler personer än jag kan hålla reda på dom på egen hand.. 

Nåja, jag har bett B. komma hit och sätta igång facebook igen.. Helst  u t a n  att öppna nån form av konto.. 

B.  b r u k a r  hjälpa mej med datorn, och när hon sätter igång blir jag så nervös att jag måste gå ut.. Det finns ingenting som gör mej så nervös som det elektroniska..

Jag släktas nog på min  m o r f a r,  som var född på tidigt 1880-tal, och som blev ohyggligt  nervös av det  "e l e k t r i s k a"..

Det berättas, att han var så rädd att elektriciteten skulle sätta fyr på huset, så ibland , när han vaknade på natten, var han tvungen att tassa ut i hallen och TÄNDA för att se om han HAN HADE SLÄCKT..

Jag var ung och hjärtlös, och hade roligt åt min stackars morfar.. Det har jag fortfarande om sanningen ska fram..

Häpp..

Nu ska jag vara fördomsfull och förskräcklig, och det är pandemins fel..

Hur kan detta vara möjligt..

Jo, det talas så mycket om 70-plussare (vilket förfärligt ord) och hur vi (vilka jäkla "vi") ska kunna skydda dom (oss) mot smitta.. 

Och så isoleras "70-plussare" på sina boenden ända tills livsviljan tynar bort.. Det såg jag på TV häromkvällen..

Det var oundvikligt att jag fick en och annan funderare.. På hur man såg på 70-plussare för hundra år sen, och hur den synen i mångt och mycket lever kvar i makthavares ögon:

Den här bilden, ritad av Albert Engström för cirka hundra år sen, visar iallafall  t e c k n a r e n s  fördomsfullhet.. I viss mån även våra nuvarande översåtars:

Ett 70-pluspar från förra seklets början, sett genom Engströms hornbågade..

Samma par sett genom en modern veckotidningsredaktörs ögon hundra år senare.. Här kan väl spåras ett visst önsketänkande..

Tja, vad ska man tro.. Det står väl var och en fritt att tänka som man vill.. (Ibland känns det nästan som det är det enda vi fortfarande har rätt till.. T a n k e n s  frihet ja, men fan må ta den som behagar uttrycka sina tankar.. Om dom inte är politiskt korrekta vill säja)..

Jo, apropå pandemin; Jag lever ungefär som jag alltid gjort, tämligen tillbakadraget, och har inte känt nåt behov av att låsa in mej.. Jag håller avståndet och tvättar händerna.. Till affären går jag och till ett och annat matställe, när jag inte känner för att stå vid spisen..

Idag ska jag ägna en stund åt min allra senaste last: Jag ska åka och inhandla en  s t o r  latte.. Jam, jam..

Ack, vad jag har  l e t a t  efter den här lilla rackaren, men, den som söker han finner.. Det står tillpmed i Bibeln..

Om nån undrar vad det är, så kan jag tala om att det är kantskärardelen till min elektriska trimmer..

Jag kopplade bort den för en tid sen och satte dit en kvistklippare i stället.. 

Häromdan behövde jag trimma nåra gräskanter och kunde inte hitta verktyget.. 

Vad göra.. Tja, jag  s t r u n t a d e  i alltihop, och gick in och gjorde nåt annat i stället.. Tänkte som så här, att den lille rackaren nog dyker upp en vacker dag.. Och det har den gjort.. Allting dyker upp förr eller senare..

Det ärr vackert septembeerväder fast det blåser.. I ugnen står ett kycklingbröst, som jag har kryddat ordentligt..

Alldeles strax ska jag hämta lite djupfryst pommes frites som också ska in i ugnen..