Precis när detta hände satt jag i bilen på väg hem och precis då bröt solen fram genom molnen.. Det var precis som om den ville säja till mej att inte oroa mej för att vår gamla jord inte skulle klara av att räta upp sej en gång till..

--Ett varv till klarar vi, sa den.. Och jag, jag  t r o r den..

Egentligen är det fantastiskt, att jorden på ett ögonblick vänder sin lutning.. Inte nog med att den är så stor.. Den är ju så sargad och nedtyngd dessutom..

En gång hörde jag nån som sa, att om alla  k i n e s e r  ställde sej på en stol (var sin stol givetvis) och på ett givet tecken hoppade ner, skulle det vålla jordbävning och tsunamis på andra sidan jordklotet..

Tänk vilken trevlig plats jorden skulle vara om alla hjälptes åt och höll fred och var och en odlade sin egen kål utan avundsjuka blickar på grannens..

Men så är det inte.. Vrede, avund och mordlust finns nedlagda i våra gener, och, sanna mina ord,  d e t  blir hela världens undergång en troligen inte alltför avläsen dag.. 

I köket står en bokhylla med kokböcker.. Tja lite annat också för den delen.. En bok som jag tycker mycket om handlar om soppor.. 

Igår lagade jag en rejäl gryta med kycklingsoppa.. Och bjöd Agneta på sopplunch både igår och idag..

Ja, det blev så mycket att den tillåmed räckte till kvällsmat i kväll.. Det känns bra att den tog slut, för mer än två dar i sträck klarar jag inte av.. Hur god maten än är..

I morron strax efter 11 på förmiddagen infaller vintersolståndet.. Det återstår att se var vi befinner oss vid den  h ä r  tiden i morron.. Brr.. 

"There was a young man who was bitten by twentytwo cats and a kitten"... Och så slutar den sorgliga visan med att han iallafall ansåg sej dö som det anstår en britt..

För många år sen köpte vi en liten trevlig bok på rean: "Lots of Limericks", och där stod den här sorgliga lilla versen..

Jag kom att tänka på den häromdan, när lilla Rönnerdahl var som bäst i färd med att bita ihjäl mina ben.. Det har han slutat med nu.. I nio fall av tio har han klorna indragna när han fångar mej.. Alldeles obildbar är således inte kissen..

Jag tog en bild av boken, men det går inte att få ut den på "papperet".. Det har väl gjorts en  f ö r b ä t t r i n g  igen kan tänkas..

Igår var jag och handlade iförd  m u n s k y d d.. Att vara skrudad i ett sådant var ingen höjdare.. Det var svårt att andas, jag såg inte var jag hade fötterna och dessutom svettades jag på överläppen.. Iallafall  h o p p a d e s  jag att det var som jag svettades..

Jag hoppas klara mej från influensan ett par månader till.. Sen ska jag vaccinera mej så fort det bara går..

Jag håller på att vänja Rönnerdahl av med att leka med mina händer, armar och ben.. Han börjar bli för stor och stark för den sortens babylek.. Det verkar som om han tillåmed  f a t t a r..

Hur gör jag då, kanske nån undrar.. Jo, jag använder  r ö s t e n.. Att försöka klå upp honom vore bara att trigga fram rovdjuret i honom.. Helt förkastligt alltså.. 

Att träna på pianot har blivit nästan som en  d r o g  för mej.. Det är  i n t e  lätt och jag får lägga timmar och timmar för att få till det.. Eftersom jag är  p e d a n t  när det gäller arbete nöjer jag mej inte med att nästankunna ett stycke.. Det ska sitta i förlängda märgen.. 

Jag är så klar jag kan komma i nuläget med Bachs menuett (Tro mej, det finns säkert mycket kvar att upptäcka), och har börjat på en liten gavotte av Händel.. Den  s e r  lätt ut, men det är mycket att komma underfund med och träna in..

Boken jag tränar efter heter "Små stycken av stora mästare".. Det  m ä r k s  att det inte är nåra klåpare och hemmafixare som har skrivit styckena.. Alla är jag inte mogen för ännu.. Långt därifrån.. Men vänta bara..

Jag känner att jag gör framsteg, men lätt är det inte.. Och jag får arbeta  m y c k e t  om det ska bli nåt.. Men kära nån vad roligt det är..

Knappast nån  k ä l l i n g  längre.. Lilla Rönnerdahl har upptäckt att mattes kontorsstol är mjuk och varm..

Jaha, så har då det hänt, som inte skulle hända: Jag har fått en liten sängkamrat..

Varje kväll vid läggdags har jag låtit lilla katten få nåt gott och så har jag stängt dörren till köket.. Go´natt kissen..

Det började för nåra nätter sen när han satte igång ett fasligt oväsen och sen lyckades hoppa dörren öppen.. Alltså fick han tillgång till hela bostaden, mitt rum också..

Jag har upptäckt, att jag sover  m y c k e t  bättre när missen sover bredvid mej.. Ibland sover han alldeles uppenbarligen nån annanstans (Imorse hittade jag hans leksakmus bredvid mej i sängen, och  d e n  låg där inte från början)..

Både lilla Hallon och hans lilla morsa brukade sova tillsammans med mej.. Enda skillnaden mellan dom och Rönnerdahl är att  d o m  höll sej stilla hela natten.. Kissen gör ibland både små och stora  h o p p.. Ibland hamnar han på mej och då vaknar jag.. Men han är ju bara barn ännu, så han kommer att lugna sej så småningom..

Både i förgår och i går hade jag saker att sköta med  b i l e n.. Iförgår på verkstan och igår hos besiktningen.. 

Det känns skönt, att inte ha nåt som måste göras.. Jag undrar om jag håller på att bli  ä n n u  latare..

Nu ska jag ta fram min allra käraste bild och pigga upp mej med:

En liten stämsång i mörkret..

Ingen har väl vid det här laget kunnat undgå att märka, att jag inte längre är i "första min ungdom"..

Till ökande ålder hör minskad  s y n f ö r m å g a.. Framför allt vad gäller mörkersyn.. 

Alltså har jag ganska länge undvikit att köra bil i mörker..

Idag har jag  b e s i k t i g a t  karetan.. En mycket vänlig besiktningsman upplyste mej om, att mina strålkastare är sorgligt grumliga.. 

Är det konstigt, att jag inte vågar mej ut på vägarna i mörker.. "Du ser ungefär som om du körde med  s t e a r i n l j u s, sa den vänlige.. Lägg därtill åldersnormal synnedsatthet.. Hu..

Tydligen går det att putsa upp strålkastarna.. Synd att man inte kan säja detsamma om  m i n a  lyktor..

Nu ska jag ringa verkstan och få tid för poleringen..

Nåt annat fel var det för övrigt inte på min gamle bil.. Den är i gott skick, men så har jag hållit efter små och stora fel. som har dykt upp under resans gång..

Apropå besiktning: En gång för många år sen, när jag skulle åka och besiktiga, hittade jag inte varningstriangeln..

Goda råd var dyra, men påhittig som jag var, lånade jag  g r a n n e n s  triangel. Fick dessutom beröm för att jag hade den lättillgänglig i baksätet.. Jag  t r o r  jag hade vett att skämmas..

Stackars katt och stackars mänska..

Idag dog vi nästan när brandlarmet brakade igång.. 

Det var värre för kissen eftersom  h a n  inte begrep vad det var frågan om.. 

Jag kunde å andra sidan inte stänga  a v  oljudet.. Inte på ett bra tag iallafall.. 

Nå ja, allt löste sej på bästa sätt till slut.. Friden återställdes och jag kunde fortsätta matlagningen, som var det, som orsakat att larmet gick.. (Inte tyckte jag att det rök särskilt mycket)..

Hur blev  m a t e n  då, kanske nån undrar.. Åjo, jag försökte laga Mannerströms sjömansbiff, och den blev väl okej.. 

Nu har jag iallafall sjömansbiff så det räcker veckan ut.. 

Jag har varit och fått bilmotorn tvättad för i morron ska karetan besiktigas.. Hoppas det går bra, och  o m  det inte går bra hoppas jag att jag inte behöver åtgärda för mycket och för dyrt..

Jag har haft såväl valpar som källingar i mina dar, men jag hade alltid en del annat att tänka på när dom här varelserna var små.. Alltså följde jag inte deras utveckling så noga.. Men  d e t  kan jag med lilla Rönnerdahl..

Det är fascinerande att se hur han tar in alla intryck och förvaltar dom, så nästa gång den där dunsen, som skrämde honom, numera räknas som helt ofarlig..

Alla sinnen är öppna.. Och allt är spännande och värt att undersöka..

Igår kväll välte han en blomkruka.. Det är sällan katter välter omkull nåt så givetvis blev han rädd.. Jag skulle tro att det dröjer innan han välte .nåt igen..  Zoomreglaget kom han precis åt.. Nöjd och belåten med sej hoppade han 

ner på golvet.. Tja..