I går gnällde jag lite smått över att jag bara lyckats öppna adventsluckor med   s a m m a  bild på.. Tja..

När detta hände  i d a g  också började jag  f u n d e r a  lite smått..

Först tänkte jag att jag nog höll på att samla ihop till en miljon, för tänk om det var en  h e m l i g  och mycket värdefull bild, som bara  j a g  hade, men sen kom jag på att jag kanske skulle  s k r a p a  på symbolen..

Sagt och gjort, och nu har jag skrapat ihop till en två tredjedels tusing..  En tredjedel till och jag kommer att känna mej smått förmögen.. Jag ska kanske  r a m a  in den och hänga upp den på väggen..

Lilla Rönnerdal har placerat sej strategiskt, för "Visserligen kan jag inte spela, men så länge jag sitter här kan ingen annan heller"..

Tack missen, för att du kallade det jag gör för spela..

Idag är det mörkt hela dan.. Mörkt och fuktigt.. Hade jag pengar skulle jag ta kissemissen med mej och flytta till Calabrien.. Till en kustby nånstans.. 

Språket då, kanske nån undrar.. Tja, jag har pratat med både italienare och annat utländskt förr och har både förstått och kunnat göra mej förstådd.. På nån slags  e u r o p e i s k a.. 

Idag är det tre veckor sen lilla Rönnerdal kom till huset.. Han är en ganska så stor katt nu, men så går det åt  m a t  till  missen därefter..

--Det  f i n n s  godare mat än torr kattmat, menar lilla katten, som allra  h e l s t  vill äta samma mat som jag, och helst betydligt mer än vad jag pallar med..

På bilden kan man  s e  hur mörkt det är trots att klockan bara är halv två..

Jo, Italien och vinna till en flytt dit.. Jag fick en adventskalender av Agneta, och jag har öppnat dom första luckorna, men alla innehöll samma bild, ett paket, och  d e t  finns inte med på vinstlistan.. Nåja, det är åtskilliga luckor kvar att öppna..

Att det är en lucka för mycket öppnad beror på att jag misstog elvan för en romartvåa.. Lilla Hallon skulle ha applåderat..

Det är faktiskt ganska  o b e g å v a t  att skriva om en sak, som man precis har fotograferat, och inte  v i s a  bilden..

Den fadäsen gjorde jag mej skyldig till igår.. Jag fotade min rosmarinbuske, skrev om den och lyckades missa att visa bilden.. (Och ändå tvingar jag i mej en sked  o l i v o l j a  varje morron.. Bara för att inte göra klavertramp)..

Jag är usel på teknik.. Ändå uppskattar jag den och utnyttjar den så gott det går.

Igår kom jag på, att den lilla menuett av Bach, som jag håller på och övar in, kanske fanns att hitta ute i rymden..

Fram med surfplattan och började söka.. 

Det var med en viss bävan jag satte på (heter det så) musiken.. 

Halleluja.. Bortsett från ett par drillar, som jag har hoppat över, hade jag fattat både tempo och nyanser rätt..

Nu gäller det bara att träna tills den sitter i förlängda märgen..

Visst är det uppmuntrande, att man kan våga sej på nåt så avancerat som pianospel vid mina år.. Och dessutom fatta noterna rätt.. Jag klappar mej på axeln och stretar vidare..

Lilla Rönnerdal utvecklas nåt fantastiskt.. Snart har han gjort bostaden till sin, och klistrar sej inte längre fast vid mej.. Han håller på att bli en nyfiken och självsäker liten katt.. Det är otroligt roligt att följa den här utvecklingen..

Han kommer att bli en toppenkatt..

Vi satt och  g o s a d e  katten och jag.. Han spann och vibrerade "kurr, kurr"..

Precis då fick jag min snilleblixt (en av de få i mitt liv) .. Han ska heta  R ö n n e r d a l.. (Kurre. kurre, kurre, här dansar Rönnerdal, sjöng Taube, och svängde sin lurviga under  v i t a  skjortan).. 

Rönnerdal får det bli, och det passar ju bra eftersom jag heter Frithiof..

LIlla Rönnerdal är inte så liten längre, så det blir nog bra med veterinärbesök på måndag..

Vi har haft ett par frostnätter, oxh det mesta i trädgården har tackat för sej.. Så inte  r o s e n:

Den är fortfarande fräsch..

Inte heller min rosmarinbuske tog nån skada.. D e n  är faktiskt alltid grön, och tål tydligen hur mycket som helst.. Inte alltför mycket  t o r k a  dock..

Jag har fått ett nytt ord att fundera över: p a n n b e n.. Jag fattar, att det betyder ungefär kampvilja och förmåga till strid..

Ordet förekommer ofta i programmet "Biggest looser", som jag sitter och glor på två kvällar i veckan.. En del av deltagarna säjs ha mer pannben än dom andra..

Märkligt.. A l l a  har väl pannben, tillåmed jag, trots att jag är så långt ifrån stridis som tänkas kan.. Däremot har jag alltid velat göra  b r a  ifrån mej, och har det kommit till tävling har jag gärna velat vinna.. 

Egentligen fattar jag inte varför jag sitter och tittar på ett sånt program som biggest looser.. Deltagarna är fruktansvärt utlämnade, och  d e t  känns obehagligt.. 

Och så hetsar dom mot varandra.. Röstar ut dom som är  b r a  tillexempel.. Pannben betyder kanske förmåga till mobbing när allt kommer omkring.. 

Biggest looser är för övrigt inte det enda program som lockat fram deltagarnas sämsta sidor.. Innan jag fattade  d e t  brukade jag titta på Robinson.. Att det var just och ärligt tävlande utgick jag ifrån.. Nåt annat fanns inte i min föreställningsvärld..

En fasans tanke slog mej precis.. Det är kanske så det går till i verkliga livet också.. IRL som det lär heta på datorspråk..

Ibland frågar jag mej hur det kan komma sej att jag lever så tillbakadraget.. Och trivs med det.. Det är kanske ett omedvetet sätt att få behålla förståndet.. För går det till som på TV-programmen jag precis har talat om, mår jag mycket bättre  u t a n  det livet..

Kissen trivs och frodas och jag har  n ä s t a n  slutat ängslas för veterinärbesöket nästa vecka.. Jag har börjat så smått att kasta in små gobitar i buren så han inte ska finna den skrämmande.. Och känner mej som en riktig Judas..

Sen vill det till att inte jag schabblar till det när jag ska få in honom.. Jag tränar på att  l å s a  buren varje dag.. Flera gånger.. U t a n  katten, givetvis..

Hit in ska jag lura min lille vän.. In kan jag nog hysta honom, men får  i n t e  misslyckas med att låsa luckan..