Såg en insändare på facebook, som handlade om att börja leva.. Släppa taget och börja leva..

"Leva livet" sjöng Lill-Babs.. Om jag förstått texten rätt handlade den om en övergiven flicka, som minsann skulle ut och leva loppan.. Leva loppan utav bara den.. Bara för att  v i s a  ex-et.. 

Inte är det väl så, att begreppet  l e v a  handlar om att kasta sej ut i nöjesvirvlar, leva lyxliv och avverka älskare på löpande band.. Så enkelt kan det väl inte vara..

Är det så kan  j a g  knappast kalla mej levande.. Fast  d e t  tycker jag ändå att jag är..

Jag lever mycket tillbakadraget men har trevligt på  m i t t  vis. Jag träffar mänskor, som jag bryr mej om, men jag träffar dom inte så ofta.. Jag lever gott och har (tack och lov) ett ganska utpräglat sinne för befängdheter..

Jag är (vad jag vet) frisk, nåt som jag är tacksam för.. Den enda  d ö d s s y n d  jag ägnar mej åt är lättja..

(Leva livet  ä r  kanske att ägna sej åt dödssynderna med liv och lust.. Särskilt  k ä t t j a.. Vad vet  j a g)..

För en tid sen ondgjorde jag mej över en TV-serie "Meningen med livet".. Jag såg för övrigt inte mer än ett program.. 

Tyckte att man felaktigt fokuserade på spännande och ovanliga sätt att förhålla sej till livet.. Menade att så är det inte i verkligheten..

Jaha; Att jag tyckte  s å  beror kanske på att jag inte  l e v e r..

Nu ska jag plocka fram ett kort som illustrerar begreppet lättja ganska väl:   en f

Lilla Hallaon  v i l a n d e  sej.. Vovvarna fattas mej..