Har ni undrat över hur jag ser ut? Det har jag också!! Att jag är liten vet jag. En del gott folk säjer dessutom att jag är s ö t .. En gång kallade faktiskt veterinär Åsmund i Näsum mej för "världens sötaste", fast det sa han nog mest för att vara snäll!!

Vad jag har för  f ä r g  vet jag inte eftersom vi hundar inte kan se färger. Är jag månne gul eller grön?  R ö d  är nog en häftig färg, så om jag får välja så tar jag den..

Matte bekymrar sej för min midja.. Den börjar bli en aning konvex, påstår hon. Att oroa mej för  d e n  är mej totalt främmande. Jag är nöjd och belåten med  mej själv och tycker att den som skapade mej gjorde ett bra jobb.

Ibland blir matte bekymrad över sin  e g e n  midja och då gör hon nåt hon kallar "situps". Ingen, varken mänska eller hund, skulle tro mej om jag berättade hur dom här "situpsen" går till. Nåja, så länge hon hålls inomhus med dom och inte visar dom för nån, eller tvingar sin lilla hund att situpsa, får det väl gå an. Var och en får väl ha  n å n  liten egenhet.

-- Lilla Hallon är så  s o c i a l,  säjer matte och ser stolt ut.

Åjo, nog är jag social, och många vänner har jag.. Jag tror jag ska räkna upp dom allra närmaste, bara för att ni ska få lära känna dom.

Först och främst har vi Tajson och Busan, som märkligt nog är  k a t t e r.. Och så är det Müller, som är en vallhund och som springer nåt fruktansvärt fort. Müllers husse är alltid nervös när hans hund och lilla Hallon leker. Han tror nog att Müller ska springa omkull mej. Ånä, det behövs mer än en yster bordercollie för att välta lilla Hallon!!

Chicka, som bor granne med oss är också min vän, men  h o n  får aldrig gå lös. Då  s m i t e r  hon, säjer hennes mänskor.

Frasse är nog den hund jag tycker allra bäst om. Han är terrier liksom jag men mycket större. En airedale är han. En del mänskor tror att det heter  ä d e l-terrier, och när det gäller Frasse kan det nog stämma. Han är verkligen en nobel person. Tyvärr så träffar jag inte Frasse så ofta eftersom han bara bor här på somrarna. Frasses mänska är också en nobel person. Han brukar nämligen bjuda på en gotta varje gång vi träffas. (Matte bjuder  a l d r i g  på godis. Det har med  m i d j e m å t t  att göra, förklarar hon och blänger på mitt mittparti.)

En, som jag  i n t e  vill ha till vän, är lilla odågan Skorpan.

Matte och Britta, som lilla mors och Skorpans mänska heter, har bestämt, att jag och Skorpan ska bli vänner.

Skorpan vill inget hellre än bli vän med mej, men jag vill  i n t e  ha med honom att göra. Han är näsvis och han härmas. Och så försöker han klättra på mej och det gillar jag  i n t e..

Eftersom Hallon är en  b e s k e d l i g  liten hund kan jag inte komma mej för att snäsa av den lilla odågan.

Istället går jag undan och försöker synas så lite som möjligt.. Men  h a n  letar upp mej och så tjatar han livet ur mej. Och hoppar och bjäfsar.

I går lämnade matte mej hos Britta medan hon var i stan. Usch!! Gissa vem som blev glad när hon hämtade mej igen!!

Vart lilla Hallon än reser i världen så heter han alltid nåt nytt. Det är mer än vad mänskor gör. Dom heter alltid samma sak. Matte till exempel.. Hon heter  a l l t i d  det där namnet hon  i n t e  heter för sin lilla hund.

Men kommer  j a g  till Danmark så heter jag Hindbär.. Skulle  j a g   få för mej att resa till Paris så byter jag namn till Framboise. I Tyskland kallar man mej Himbeere och i England Raspberry.. Visst är det häftigt!!

Jag tror jag ska be matte fråga våra  p o l s k a  grannar vad jag heter i deras land..Förmodligen är det nåt väldigt svåruttalat.. Så det väntar vi med. Kinesiska är nog knepigt det också. Liksom ryska..

Igår var lilla Hallon, Hindbär, Framboise i stan och  m i l j ö t r ä n a d e !!

Matte kom på att det var länge sen vi gjorde det så iväg for vi och gata upp och gata ner gick vi. Nu var det så, att matte inte trodde att hennes lilla hund skulle vara så bra på att gå i stan..

Men  d ä r  bedrog hon sej. Jag gick som en  v ä l t r ä n a d  (vilket jag inte är)  hund vid mattes sida. Det var bara ett par gånger jag inte kunde motstå att stanna och nosa lite.

Nu tar matte förstås åt sej äran för den lyckade stadspromenaden. Ja, ja.. Det kan hon väl få, men i själva verket höll jag mej nära intill henne för att inte  h o n  skulle gå vilse och komma bort..

Det gäller att hålla svansen högt och verka världsvan. Då klarar man sej alltid, var man än är och på vilket språk man än tilltalas!!

För en stund sen var lilla Hallon  k r i m i n e l l !!

Matte hade brett sej en smörgås med kaviar och ägg och lagt den på bordet mens hon var och hämtade en tidning. Jag tänker  i n t e  tala om för  n å n  i   h e l a  v ä r l d e n  hur jag bar mej åt, men smörgåsen krånglade jag ner på golvet.

När matte kom tillbaka märkte hon att jag stod och slafsade på nåt. Väldigt ivrigt slafsade jag.. Hon trodde först att jag kräkts, och att jag, enligt hundars sätt, stod och åt upp min spya. (Inget får förfaras!)

Jag hann få i mej en stor del av mackan innan hon fattade vad det var jag åt. Konstigt nog blev hon inte arg, men hon tog ifrån mej den goda, goda smörgåsen.

Tros nån att hon själv åt upp den? Nähä, hon slängde den i soporna!! Jag tycker att hon kunde ha unnat  m e j  den när hon inte ville ha den själv. Men se  m ä n s k o r  kan man sällan begripa sej på.. Suck!!

En gång, när jag stal en smörgås för matte, tog hon den faktiskt tillbaka och åt upp den..

Det var så här:

Matte och en väninna, Agneta, var på vandring. Efter ett par timmar i skogen tyckte damerna att det var tid för en matrast och slog sej ner i mossan. Matte satt och dinglade med sin goda amörgås och tänkte på sitt och vips.. I ett obevakat ögonblick stal lilla pilsnabba Hallon den.

Den gången tog matte som sagt tillbaka sin smörgås och åt upp den själv.. Eller rättare sagt vad som var  k v a r  av den!!

Varken lilla hunden eller hans matte tycker om mörker. Just nu är det mycket att tycka illa om. Det känns nästan som om det är mörkt hela dan.

-- Snart vänder det, säjer matte, om ett par veckor rätar jorden upp sej och sen blir det ljusare igen..

Sen tystnar hon och bleknar.

-- Men om den inte  g ö r  det då!? Om den tippar över och allt blir kolsvart kaos, jämrar hon sej.. Om det är  d e t  som menas med undergången!!

Förnuftigt folk ängslas över matpriser, inbrottstjuvar, hälsan och vad politiker kan ha för sej. Min matte ängslas för jordens undergång i rök och damm och  m ö r k e r !!

Inbrottstjuvar kan man låsa in,för hälsan finns medicin och läkare och politiker kan man avsätta. Det är egentligen bara matpriserna och Ragnarök man inte kan göra nåt åt.

Kommen så här långt i sina skräckfantasier ser matte ut att ha krympt både på höjden och bredden.. Lilla Hallon måste göra nåt innan matte helt förtvivlar. Och  f ö r t v i n a r  också för den delen.

Jag ska gå och hämta min tugg-och bitring och utmana magtte på dragkamp. Det brukar få henne på gott humör..

Den här dan, den trettonde, är det tydligen nåt speciellt med. Matte har hela morronen gått omkring och gnolat på en söt liten visa, som låter som nåt man skulle kunna dansa till... Men, sen kommer det märkliga..  O r d e n  passar inte alls ihop med den här glada trudelutten!! Visan handlar om nån, som klampar omkring med tunga steg mitt i natten!! Mörkt och kallt och allmänt eländigt är det också..

När matte satte på radion för en stund sen sjöng dom den här visan där också.. Väldigt vackert sjöng dom.. Det var

h ö g t i d l i g t  liksom..

Den här dan är kanske nån slags Nationaldag den också.. Fast jag har inte sett nåra flaggor uppsatta. Väldigt mycket annat har man i trädgårdarna. Det är ljusslingor och ljusfigurer och barrväxter i krukor, men inga flaggor..

I alla fönster glittrar det av ljus och stjärnor. Det såg jag i går kväll när matte och jag gick nerom motellet i mörkret.

V i  har också ljusstakar. Två elektriska och en med riktiga ljus. Dom här riktiga ljusen tänder matte ett i veckan, så just nu står ljusen lite snett. -- Det ska  v a r a  så, säjer matte. -Det är advent, säjer hon sen och ser beåtet på sina sneda ljus.

Och så har vi en gammeldags pappersstjärna i köksfönstret. Den var svår att hänga upp så matte fick fästa den i gardinstången med silvertejp och segelgarn, men åhh så fint det blev!!

Matte och lilla Hallon tittar beundrande på både stjärnan och dom elektriska stakarna när vi traskar runt kvarteret i kvällsmörkret..

Åhh, så fint vi har det !!

SÅG ni ??  Såg ni lilla Hallon i  t i d n i n g e n  idag?  Massor med ord, och en del hade lilla Hallon skrivit  SJÄLV !! Och

b i l d e r  .. Lilla Hallon var i  t i d n i n g e n !!

Matte suckar och himlar sej.. -Tillsammans med andra hundar och mänskor och företeelser.. adel, präster, borgare och bönder.. och ishockeyspelare och annonsörer och TV-programmet och..och..

Jag blir alldelsen matt av allt som matte har sett i tidningen..

Och så  tar jag sats igen och påpekar på mitt diskreta sätt, att vi borde går ut och  v i s a  o p p  oss medan folk ännu minns mej.

Matte förklarar att det inte  g å r  att gå ut och visa upp en hund, som svävar en lycksalig meter över marken..

- Du skulle bara blåsa bort min älskling, säjer hon. -Och sväva iväg över taken som en liten trind ballong.. Fast då fick du förstås komma i tidningen EN GÅNG TILL !! flinar hon..

Fnys!

Det är söndag eftermiddag och lilla mor har åkt för den här gången. Roligt har vi haft och rört på oss ordentligt har vi gjort. Bland annat en dryg timme i skogen i går. Lilla mor fick gå lös nästan hela tiden, men jag började äta lera och ävja (det är bara så smaskens) så jag fick koppelvandra till egen och mattes förargelse.

Matte ser verkligen till att behandla oss små hundar precis millimeterrättvist. Får en nåt gott så får den andra och om matte klappar en av oss blir nummer två också klappad.

Det enda som jag får, men som är förbjudet för lilla mor, är att sova i mattes säng. Matte menar, att det blir får varmt och trångt med  t v å  hundar under täcket..Men när matte vaknar  d å  får hon komma upp till oss och säja gomorron, och det gör hon med stor entusiasm..

Lilla mor är här då och då, och första gången hon sovit över nåra dar och sen åkt hem, var jag totalt otröstlig. Jag snodde in under köksbordet och bet och slet i min tuggknut tills den gick i trasor. Matte försökte trösta men se  d e t  gick inte. Förtvivlan var för stor.. Numera  v e t  jag att vi träffas snart igen. Antingen kommer lilla mor hit eller kommer jag hem till henne och sover över.