Inte långt kvar.. Skrev jag i rubriken.. Det är inte så ödesdigert som det låter.. Det handlar om stora lilla hunden.. 

Hans mänskor kommer till Sverige på söndag, och då får han flytta hem igen.. 

Han har varit en jättefin bekantskap.. Lätt att ha att göra med, glad för promenader och förtjust i mat.. 

Igår mötte vi en granne, som tyckte vovven var alldeles underbar.. Och så började han tala om blandrashundars förträfflighet..

Jag håller inte alls med om det.. Nu råkar flera rasers goda egenskaper ha mötts i Kenzo, men det kunde ha blivit precis tvärtom också..

Nä,  j a g  skulle aldrig chansa på en blandis.. Visst finns det "måndagsexemplar"  bland rasrena hundar också.. (För att inte tala om bland oss mänskor).. Men möjligheterna att få en sån hund som man drömmer om, är störst om man väljer en rasren..

För fyra år sen fick jag en vacker vit orchidé av en skolkamrat jag stötte på helt apropå i en butik i Sölvesborg..

Efter ett par år blommade den igen, och nu blommar den om för andra gången:

Visst är den vacker.. I lilla krukan bredvid står ett pelargonskott jag knyckte på Hanö i somras.. Det har börjat växa, och om det får leva, kommer det att bli alldeles  m ö r k t,  m ö r k t  röda blommor på det..