Idag är det 300 år sen nån sköt Karl XII.. Om det var vän (som fått nog) eller fiende (som  o c k s å  fått nog) vet man fortfarande inte..

Men man  v e t  att med det skottet sattes P för den svenska "stormakten".. Tras-stormakten skulle jag vilja säja..

Visserligen var det nåra fältherrar som roffade åt sej väldeliga under alla krigen nere i Europa, och som lär bygga skrytpalats när dom kom hem, men dom allra flesta for illa.. Antingen dom var i fält eller hemmavid..

Och i hundra år och mer,  m y c k e t  mer, proppades svenska folket fullt med sagor om storslagna bragder och ädla konungar.. Och folkets kärlek och kungadyrkan, ja ja..

Och allra mest dyrkades Karl XII, som ju var den, som störtade hela bygget i grus och aska..

V a r  vi verkligen så dumma att vi svalde  d e n  propagandan från katedrar och predikstolar..

Låt oss hoppas, att om sån figur kom till makt och betydelse i dag, skulle vi internera honom bland andra våldsverkare och mördare.. Och kasta bort nyckeln..

Här har vi honom,  h j ä l t e k o n u n g e n,  med värjan i näven och stora stövlar.. Bilden har jag knyckt ur Grimberg..

För inte s å  länge sen hyllades hans minne med tal och sång och fanmarscher på flera ställen i landet.. Jag vill minnas, att man var  s ä r s k i l t  dyrkande bland lundastudenterna.. (Han  b o d d e  faktiskt där ett par år medan han bottenskrapade resurserna och planerade att gå mot Norge)..