Jag har en barndomsvän U., som intresserar sej mycket för dialektord, såna som talades i vår hembygd.. Jag tror hon tillåmed för  b o k  över dom..

För en tid sen kom jag plötsligt ihåg ordet "leahål"..

Och så var jag på nåt mysko sätt förflyttad hundratals (höll jag på att skriva) år tillbaka i tiden.. Jag och min lillasyster åkte fram och tillbaka på grinden i vårt leahål..Och det kunde vi hålla på med hur länge som helst.. 

Nävalös kom jag på att jag ibland är.. Står som ett fån och glor utan att komma mej för att ta i tu med vad det nu än är.. Som ska tas itu med..

Ett hemskt ord, som får mej att rysa, var "laucke".. Usch.. Det korrekta ordet "spindel" får mej också att rysa.. 

Jag lider (tja) nämligen av spindelfobi.. Idiotiskt nog eftersom jag är hundramillioners millioner gånger större än en spindel, och kan kvadda den hur lätt som helst..

Apropå hemska ord:

Det absolut värsta ord jag som barn kunde höra var "satan"..

Som skolunge på landet var jag illa sedd och utfrusen av dom andra barnen.. Mobbad.. 

Vid ett tillfälle fick lilla K.. för sej att han skulle skrämma mej ordentligt, så han började med att plocka fram petterniklas och vifta med den.. Och sen  sa han "satan"..

Om jag blev rädd minns jag inte, mest lessen, tror jag.. Kränkt, skulle man väl säja i dag..

Om nån numera påstår, att barn är rara, så svarar jag:

--Bullshit.. Dom är rara precis så länge som dom inte törs annat..

Det här märkliga fotspåret såg jag i nattgammal snö i mars i år.. Jag var helt enkelt tvungen att fotografera det..