Först var det en  r o s,  sen en  b l å k l o c k a,  som var sommarens sista.. Men nu har jag hittat en till: en ringblomma.. Eller  s o l s i c k a,  som di gamle i min hemby sa.. 

Jag längtar till våren när jag kan sätta igång med trädgårn igen.. Förhoppningsvis har växterna fröat ifrån sej under sommaren som gick..

Min syster brukade alltid säja, att hon kände sej friskare och på bättre humör när hon var i trädgårn.. 

Det påminner lite som det nu så populära  s k o g s b a d a n d e t..

Så vitt jag begriper går det ut på att man går ut i skogen och kastar sej ner bland mossa, grenar, spindlar och möss..

Och myror och vassa stenar..

Och sen ligger man där tills sinnet är alldeles  r e n a t,  och kroppen känns frisk och spänstig.. Fan tro´t..

Enligt  m e j  mår man allra skogsbäst om man har en  h u n d  med sej.. Vilket jag ska ha vid  n y å r.. Hoppas  bara att det inte skjuts ute i skogen också, så att lilla hunden blir skrämd.. Det räcker så bra med pangandet inne i byn..

Precis nu fick jag leta upp ordet  s k j u t a  i  SAOL.. Det är rätt ofta jag behöver slå upp ord numera.. Antingen har jag  g l ö m t  stavningen.. Eller så är jag inte så självsäker som jag var förr.. D å  trodde jag mej om det mesta..

Jo,  s k o g e n.. Jag undrar vad ordet  s k o g s t o k i g  egentligen betyder..  H a r  det nåt med skogen att göra över huvud taget.. Eller är det bara ett sätt att säja spritt språngende tokig.. Ordet är ganska tilltalande faktiskt:

Skogstokig, skogstokigare, skogstokigast.. Eller  m e r a  skogstokig,  m e s t  skogstokig..

Ligger man tillräckligt länge i mossan kanske man får  v e t a.. Man kanske rent av  b l i r  det.. Skogstokig, alltså..