Igår imponerade jag stort på mej.. 

Så här var det:

I somras nån gång råkade jag knappa in en TV-konsert: Max Raabe och hans Palastorkester.. En tysk showgrupp som specialiserat sej på schlagers från 20-30-talen..

Och jag blev hänförd.. Dom var  d e k a d e n t a,  e l e g a n t a  och väldigt  r o l i g a.. Dessutom kunde dom spela..

Men, så kom en tanke: Jag förstod mycket lite av  t e x t e r n a.. Mycket lite som sagt.. Att "Sonnenschein"  betyder solsken och "Liebe" kärlek begriper vem som helst.. (Texterna  v a r  översatta)..

Och att en taxt handlande om en liten grön kaktus, som ramlade ner från sin plats på balkongen och stack en lättstött granne, begrep jag också.. Mycket tack vare sångarens mimik.. Och textremsan.. Som sagt var..

Hur det var började jag fundera.. Jag  h a d e  läst tyska i skolan för länge sen, men aldrig  s y s s l a t  med det..

K a n s k e  jag skulle.. Nä.. För jobbigt.. Men ändå.. 

Igår hade jag funderat färdigt och åkte in till biblioteket.. Fick hjälp med att leta upp  l ä t t  litteratur (lexikon har jag), fick med mej en berättelse av Hans Fallada och satte i gång..

Och fann att jag begrep 95 % (ungefär) av texten, som handlar om ett ungt, fattigt par i mellankrigstidens Tyskland,

som börjar bråka om pengar..

Imponerad är bara  f ö r n a m n e t.. D e t  trodde jag inte om mej.. 

Idag ska jag skaffa en  a n t e c k n i n g s b o k  och skriva upp dom glosor jag inte kan.. Ännu..

Det ska bli roligt att följa dom har figurerna och se om dom kommer att kunna spara ihop till julklappar, vilket är deras mål..