Nu är det bara tre sammankomster kvar på mitt läsande på äldreboendet i Sölvesborg, och det har gått bättre och bättre.. 

Ja,  d e t  förstås.. L ä s k u n n i g  är jag ju, så det är inte  d e t  som går bättre och bättre.. Det är kontakten med dom jag läser för..

Först var dom tämligen avvaktande.. Jag fick för mej, att dom tog mej för nån  m y n d i g h e t s p e r s o n,  och att dom var  k o m m e n d e r a d e  att närvara.. Det kanske dom  v a r  förresten..

Missförståndet med myndighetspersonen försvann snabbt, och nu känns det som om vi har börjat bli riktigt goda gamla vänner.. Som gillar att träffas..

Vi läser, spelar musik, pratar och fikar.. Det sistnämnda inte minst viktigt..

När kaffebrickan kommer in får gamla sysslolösa händer nytt liv.. Man plockar, bjuder och serverar.. Jag märker hur allt faller tillbaka till gammalt och vant och tryggt..

Jag hoppas att myndighetspersonerna inom kommun och andra institutioner vill fortsätta med läsningen.. Hur dom andra läsarna på andra boenden ställer sej vet jag inte.. Jag vet bara vad jag själv tycker..

Min lilla platta, som jag kan plocka in all världens musik på, har blivit en verklig bro mellan oss tisdagsträffare.. Nu ska jag bara försöka bli av med all  r e k l a m, som utgör ett störande inslag, också..

November stövlar på, lika grå som alla andra novembrar.. 

Jag ser med sorg på min solros.. Jag försökte häromdan att bli av med den, men den satt som berget.. Den får väl stå och så får jag låta frosten göra jobbet åt mej..

"Sic transit gloria mundi" som lilla Hallon skulle ha sagt.. Och viftat glädjestrålande med svans och öron.. 

--Hörde du, matte.. Lilla hunden talar latin.. Och lilla mors fnysning skulle ha hörts i hela huset..