I morse,  v ä l d i g t  tidigt i morse, visade matte tecken på oväntad intelligens..

Så här var det:

Lilla mor och matte sov och snusade.. J a g  vaknade och kunde inte somna om.. Således bestämde jag mej för att det var dags för en liten bit mat..

Efter att ha promenerat ett par slag ovanpå matte, hoppade jag ner på golvet med en ordentlig duns..

Som vanligt pinade matte sej upp och tog mej ut på en kisserunda.. Inte var jag kissnödig.. Inte det andra heller..

Lite  m a t  fick jag iallafall.. Inte på långa vägar tillräckligt.. Bara  en liten snuttig smakbit..

In i sovrummet igen och nu sov vi alla tre ytterligare ett par timmar..

Väl komihågandes hur bra jag lyckats manipulera matte tidigare, gjorde jag om manövern med 1) promenad ovanpå mänska och 2) ordentlig duns i golv..

Jodå, matte kravlade sej upp igen, öppnade sovrumsdörren och  h y s t a d e  u t  l i l l a  h u n d e n  i  h a l l e n..

Igen med dörren med en smäll och där satt jag.. Längre nos har nog  i n g e n  border  n å n s i n  haft..

Jag hade grovt  u n d e r s k a t t a t  matte..

När hon så småningom vaknade på  r i k t i g t  och kom ut i hallen stod jag fortfarande kvar där med svansen mellan benen..

Sen vaknade huset  med samma rutiner som vanligt.. Bara med det undantaget att lilla hunden stod på post framför köksskåpet i stället för att sussa på sitt öra tillsammans med lilla mor medan matte donade i badrummet..

Och sen så började dagen.. Som  v a n l i g t  med vrål och morr på trappan och som  v a n l i g t  med benlyft och svansnedsättning.. Och matte fumlade som  v a n l i g t  med bajspåsarna..

Apropå bajspåsar.. En morron stack matte ner en välfylld, hopknuten sådan i fickan medan hon låste upp ytterdörren och lät hundarna rassla in.. Och så  g l ö m d e  hon påsen i fickan.. Jackan hängde hon mycket ordentligt in i garderoben..

Tja, mera behöver inte ordas om  d e n  saken..

Långt borta såg vi en mänska med hund.. Det var på vår kisspromenad i morse.. Hunden var troligen Hebbe..

Vi stelnade till och vädrade i luften..

D å  tog Hebbe med mänska en annan väg..

--Y e s.. Där skrämde vi dom ordentligt..

Matte låssades som om hon inte sett..  Y e s..  En gång till.. Omåttligt malliga och med svansarna på topp fortsatte vi promenaden..

Vad beträffar  p r o m e n a d e r  så är det inte så mycket bevänt med dom just nu.. Vädret är inte speciellt roligt.. Det regnar till och från.. Byarna är hemska.. Man blir plaskvåt på nolltid..

Matte har dessutom ont i ryggen, vilket hon har haft till och från i trettio år.. Ont i foten också..

Det är mörkt på morgnarna när vi hoppar ur sängen.. Mörkt är det på kvällarna också.. Löven håller på att trilla ner från träden, men gräs och blommor frodas i trädgårdarna..

Mattes summerwind-rosor, som hon slet så med för två år sen blommar rikligen fortfarande.. Så gör dahlior och tagetes också.. Buskarna, som matte lät klippa ner för nåra veckor sen skjuter nya skott.. Liksom Paul´s scarlett-rosorna..

--Måtte det här milda vädret hålla i sej hela vintern, sa en dam vi mötte på kissrundan..

Matte och hundarna höll med..

Höstsommar är det vi har.. Vi har inget emot att det blir en  v i n t e r s o m m a r  också..

Det är inte bara vi  h u n d a r  som behöver vaccineras.. Matte ska åka in till vårdcentralen i dag och få en injektion mot influensa..

Hon brukar inte vaccinera sej.. Hon har alltid inbillat sej att hon är influensaimmun efter att hon hade  a s i a t e n  1957.. Det var i "första sin ungdom" detta drabbade henne..

Hon blev  fruktansvärt dålig.. Tack vare att hon  b l e v  så sjuk har hon alltid inbillat sej att hennes influensakvot var uppfylld för all framtid.. Således har hon undvikit att vaccinera sej.. 

L i t e  rädd för att få  s ö m n s j u k a  har hon också varit..

Eftersom matte har väldigt lätt för att  i n b i l l a  sej saker och ting, misstänker hundarna, att hon på nåt mystiskt sätt har blandat ihop influensa med  e b o l a.. Och att det är  d ä r f ö r  hon ska åka och bli vaccinerad idag..

I ett anfall av  o m t ä n k s a m h e t  ringde hon till grannfrun och erbjöd henne lift till vaccinationsmottagningen, men  h o n  hade redan ordnat med den saken själv..

Således kan kanske matte komma på en annan lysande idé.. Nämligen att erbjuda vovvarna skjuts ut till skogen..

Detta eftersom hon kommer att vara ensam i bilen..

Igår kom det ett veritabelt skyfall igen.. L i t e  vatten smög sej in i källaren, och ett av  s t u p r ö r e n  släppte i en fog.. Den hade matte tätat mycket noga med  s i l v e r t e j p  för ett par år sen, och sedan glömt bort..

Efter ösregnet i går fick hon ut med sax och teip igen..Så nu sitter delarna ihop som berget.. Det ska djävulusiska skyfall till för att slita isär dom.. Tror iallafall matte..

Det är konstigt.. Varken hundar eller mänskor tror att nånting nånsin händer dom.. I själva verket händer det saker hela tiden.. Det gäller bara att  s e  när det händer..

Det ska bli spännande att se vad som kommer att hända i d a g.. Det behöver inte vara särskilt  d r a m a t i s k a  händelser.. Såna ser vi helst att vi slipper.. Sånt som skyfall, åska (lilla mors fasa), influensaepidemier, fotbollskravaller och världskrig..

Igår regnade det hela dan.. Matte for som en skottspole mellan bostaden och källaren.. N å g o t  fick hon torka upp, men i stort höll det tätt i underjorden..

--Vad ska du göra om du måste  s ä l j a  huset, matte.. Du kan bli sjuk och klen och inte behålla det.. Som det är kan du inte räkna med att få nåt vidare betalt för det..Hundarna  b e k y m r a r  sej verkligen..

--Jag säljer det  b i l l i g t  och sen får dom nya ägarna dränera och isolera..

--Varför kan inte du ställa om drä.. tja, det där du sa..

--Därför att jag inte har  p e n g a r  till det.. Måste jag  l å n a  kommer vi inte att ha råd att bo kvar.. Lätt som en plätt, vovvarna..

--M-men alla  a n d r a  mänskor som lånar pengar har ju råd att bo kvar.. Varför inte  v i..

--Därför att "alla andra" oftast har två rejäla inkomster och kan betala av duktigt på sina lån.. J a g  har bara min pension och följdaktligen har jag inte råd att sätta mej i skuld..

--Vi får hanka oss fram så gott det går.. Blir det bara inte  v ä r r e,  som tillexempel att huset rasar ihop, ska vi nog klara oss..

Trots allt verkar det som om mattes glas är mer än halvfullt.. Att hon aldrig haft nån större begåvning för ekonomi bidrar säkert till hennes optimistiska inställning.. Och till husets usla kondition dessutom..

Det är måndag, solen skiner, det blåser en aning och det är gott att leva..

--Du kom sent hem i går kväll, matte.. Det var nästan midnatt innan du dök upp.. Förstår du inte att vovvarna är oroliga (och kissnödiga) när du håller dej hemifrån så länge..

Hundarna är inte nådiga.. Äldre damer ska inte vara ute och ränna på nätterna..

--Jag var  i n t e  ute och rände.. Jag var på Metropolitan i New York och så Figaros bröllop.. Och...

Hundarna avbryter med ett fnysande.. Hur kan matte ha hunnit till Amerika och hem igen på fem timmar.. Och  d e s s u t o m  sett en lång föreställning.. Nä,  d e n  valsen går inte vovvarna på..

Ändå  v a r  det så.. Matte såg en direktsänd föreställning på Folkets Hus-bion i Mörrum..

Hon var helt  s a l i g.. "Sanslöst bra"  var hennes omdöme.. "Helt  u n d e r b a r t"  sa hon vidare..

Jaha, hur nån kan uppskatta sånt oväsen som opera kan hundarna inte för sina små liv begripa..

--Förr tyckte jag nog som vovvarna, säjer matte eftertänksamt, men det var innan jag faktiskt  s e t t  och  h ö r t  en operaföreställning..

--Sen biografen i Mörrum börjat sända opera live för nåra år sen, har jag ofta varit där.. En del föreställningar har varit hjärtskärande sorgliga.. Andra roliga.. En del fåniga.. En del alldeles för långa.. Men vacker sång och musik har det varit i samtliga fall.. Och fantastisk dekor.. Och fullsatt salong.. Både i New York och i Mörrum..

--Nja, inte i Mörrum, kanske.. Inte  a l l t i d..

--Bara  e n  enda gång har jag tyckt att pengarna varit bortkastade, och det var när det gavs en nyskriven opera, som handlade om USA-president Nixons resa till Kina..

--Då åkte jag hem i första mellanakten..

--Nixon var bara så passé och musiken usel.. Och handlingen obefintlig..

--Finns det nån föreställning som har varit  l i t e  bättre än alla andra.. Nu börjar hundarna bli intresserade..

--Mozart.. Dom operor av Mozart jag har sett har haft precis  a l l t..

--Bortsett från Mozart det är svårt att peka ut nån särskild föreställning.. Dom flesta har varit alldeles, alldeles underbara..

--Ungefär som en bal på slottet, således, matte..

--Ungefär så, vovvarna..

Tänk så olika varandra vi små hundar är.. Inte till det  y t t r e  för  e x t e r i ö r t  blir vi mer och mer lika varandra,

alltefter lilla Hallon blir allt gråare om nosen.. Det är egentligen bara  b a k i f r å n  vi skiljer oss åt.. J a g  är nämligen  h j u l b e n t  och lilla mor  k o b e n t..

Nä, jag menar rent karaktärsmässigt.. Lilla Hallon är en mycket  o r d e n t l i g  liten hund.. Medan lilla mor anser sej stå över såna oväsentligheter som ordning och reda..

Jag äter alltid upp min mat i lugn och stilla takt.. Allt slickas mycket ordentligt upp.. Lilla mor, däremot, slafsar och glufsar och lämnar slattar i skålen.. Och sen står hon och  l u r p a s s a r  för att se om hennes barn  m ö j l i g e n  lämnar nåt kvar.. Det sker aldrig eftersom jag slickar skålen med största omsorg..

När jag var liten samlade jag alltid ihop mina  l e k s a k e r  i ett hörn utan att matte lärt mej det..

När jag dräper en pinne finns bara flisorna kvar..

När jag trycker in mej i mattes knäveck på nätterna är jag noga med att dra täcket över mej.. Att jag sen nästan kvävs och måste kravla ut i luften igen, är en annan sak..

--Hur är det med dej, matte.. Är du en ordentlig liten mänska.. Lilla ordentliga hunden vill förstås gärna att hans mänska ska vara som  h a n..

Som vanligt tänker matte en stund innan hon svarar.. Svaret blir mycket märkligt, men mänskor  ä r  märkliga..

--Ibland är jag ytterst ordentlig, svarar hon så.. Och ibland är jag förskräckligt slarvig..

--Jag är tillexempel väldigt noga med att betala mina räkningar.. Och pedantisk när det gäller att passa tider..

--Städning är jag inte så noga med.. Varken inne eller ute.. Annat att förtiga..

Med detta får hundarna låta sej nöja..

Igår  b a d a d e s  lilla mor.. Lilla Hallon satt med svansen inpassad under magen under köksbordet och låssades vara osynlig.. Det  l y c k a d e s  faktiskt..

Det var så här:

Agneta hämtade matte och hundarna och en korg och en kniv.. H o n,  Agneta alltså,  hade också en kniv..

Färden ställdes till betesängarna på Stiby.. Det skulle nämligen letas stolt fjällskivling.. Vi små hundar fick roa oss bäst vi kunde.. Och det gjorde vi med besked.. Särskilt lilla mor..

Hon rullade sej och njöt och skrubbade sej och gned in sej med den allra finaste kodynga som tänkas kan..

Mänskorna märkte ingenting..  D o m  var så upptagna av sitt svampande att dom troligen inte sett om hela koskocken  kommit dundrande..

Och så kom ögonblicket när vovvarna skulle stuvas in i bilen för hemfärd.. D å  märkte mänskorna vad lilla mor haft för sej..

Vad dom sa.. Nä, dom sa inte så mycket.. Förstummade var snarast vad dom var.. Och så ulkade dom..

Den goda, goda gösseldoften sped sej som ett ljuvligt moln i bilen..

Väl hemma var matte som en pil ur bilen.. In i badrummet och vatten i karet.. In med lilla mor på raka armar och plums i vattnet.. Duschen på och shampo.. Mattes  e g e t  shampo..

Agneta tittade på med ögonen runda av förvåning.. Badvattnet blev alldeles  b r u n t  (vad nu  d e t  är)..

Under hela proceduren satt lilla Hallon som sagt intryckt under köksbordet så långt det bara gick..

Om damerna hittade nån svamp.. Hela korgen var full av stolt fjällskivling.. Och den här gången  ö v e r d r i v e r  inte matte när hon berättar om fyndet för vem som vill höra.. Det  v a r  massor..

--Jag undrar, sa matte, när vi var på Nytorpet för nåra dar sen, jag undrar om har begriper  v a r f ö r  han morrar och vrålar som han gör..

Den som morrade och vrålade var lilla Hallon.. Till damernas förargelse..

--Det tror inte jag heller, sa Agneta.. Han är nog alldeles för  b e s k e d l i g  för att begripa  d e t.. När lilla mor gormar, gormar Hallon..

Tja, det är väl inget fel i att göra som sin förälder.. D e t  vore inte så dumt om  m ä n s k o b a r n  följde lilla Hallons exempel..

Matte har till sin förtjusning hittat en kanal på TV som sänder gamla filmer från hennes ungdom..

I går satt hon och tittade på när Cary Grant blir jagad av ett giftsprutande flygplan genom ett majsfält.. Scenen lär vara berömd.. Det fick hon lära sej på en studiedag för 25 år sen..

Damen, som spelar Grants mor, var i själva verket  y n g r e  än stjärnan själv.. Det fick min mänska också lära sej..

Grant hade varit 110 år om han levat..

En kollega till matte sa en gång apropå Cary Grant, som vid det laget var i slutsvängen på sin karriär: --Jag är så glad bara han  l e v e r,  sa hon till mattes förundran..

Hur som helst: Han var en stilig karl, Cary Grant, och det var väl första förutsättningen för att lyckas i Hollywood anno dazumal..

Dagen artar sej att bli solig.. Som gjord för en skogspromenad alltså.. tillåmed  u t a n  morr och vrål..