För två år sen satte jag en påse asterfrön i en blecklåda.. Alla kom upp, men en del var väldigt små och klena.. D o m  beslöt jag att rädda till en bätte tillvaro.. Dom andra gav jag bort..

Dom klena var klena hela livet, men en och annan blommade iallafall.. Och måste ha fällt ett och annat  f r ö..

Förra sommaren kunde jag inte vara i trädgårn alls, men en och annan av astrarnas "barn" måtte ha kommit upp och så småningom satt frö..(Allt i denna tillvaro går ju som bekant i cykler.. Man blir rent yr)..

Och av dom fröna har det blivit små ynkliga plantor.. Jag hittade dom när jag rensade i min kruttorra rabatt mot gatan häromdan.. Och beslöt att rädda till en bättre tillvaro..

Jag påtade ner dom bredvid min fina ros (visst  ä r  den underbar) i god och genomgösslad planteringsjord.. D ä r  kan jag bara ha dom en sommar.. Rosen kommer att upp hela utrymmet själv med tiden..

Till hösten ska jag ta frön från dom och fortsätta att få dom att må bra.. Som nån sorts  a s t e r k e n n e l  eller

dito  s t u t e r i.. Eller  e x p e r i m e n t  vad det beträffar..

Just nu är vi inne i en ganska ruggig väderperiod med blåst och hemska slagregn.. Nåja, vatten behövs men kanske inte allt på en gång..