Man kan ha funderingar om mycket.. Idag tänker jag fundera om amerikansk  m a t.. 

Ibland förfäras jag över ett TV-program på lanal 11, som berättar om  o t r o l i g t  feta mänskor i USA.. Såna som i stort sett är invalidiserade av sin fetma, och vars enda intresse i livet är att äta.. Och  ä t e r  det gör dom..

Vad jag har förstått är det inte  v a n l i g  mat dom smäcker i sej utan  s n a b b s å d a n.. Det är förfärligt att se hur dom grabbar tag i en stor, flottig hamburgare, gapar stort och kör in nästan hela bullen i munnen.. 

Igår åt  j a g   en hamburgare.. Den var  g o d  men obegripligt  s v å r  att få i sej.. Väldigt mycket av den hamnade  u t a n f ö r  gapet på mej.. Hela ansiktet och båda händerna var i stort sett nersmorda innan jag lyckades få slut på den..

Med sån mat är det inte konstigt att man blir både fet och sjuk.. 

Jag hörde på ett TV-program för flera år sen, att Elvis Presley aldrig lärde sej hantera kniv och gaffel.. Tydligen levde han på snabbmat hela livet.. Så blev han som han blev också..

Världens  d y r a s t e  hamburgare beställde Gordon Ramsay med sällskap in i Las Vegas.. Den gick på 700 dollar..

Men så dignade den av lyxingredienser också..

Ramsays  s ä l l s k a p  ansåg sej alltför  k u l t i v e r a d e  för att äta  märkvärdigheten med fingrarna.. Mästerkocken själv var med i köket och övervar tillagningen.. Jag antar att köket självt stod för notan..

Tja, den hamburgare  j a g  åt var som sagt god, men det kommer säkert att dröja innan jag beställer en sån igen..

Jag föredrar  v a n l i g  mat, sån man äter på en tallrik med kniv och gaffel.. Kött och potatis med andra ord..