För fem långa år sen knyckte jag ett litet sykomorskott på Bäckaskogs slott.. Ja, det växte tillsammans med många syskon på en trädgårdsgång under en jättesykomor.. Man kan nog säja att jag räddade livet på den:

Skottet fick till en början stå i en kruka på trappan:  

Så smångingom planterades det ut i en rabatt, och där stod det obemärkt i ett par tre år.. 

Och så småningom började plantan ta för sej.. 

Härom sistens var den lika hög som jag: nästan 170 centimeter.. Då var det dag att  b e s k ä r a  den..

Den hade två stammar, och den ena klippte jag bort.. Och så toppade jag det lilla trädet..

Det ska bli spännande att se vad det blir av det.. 

Annars blir det inte mycket gjort i trädgårn just nu.. Vänsterhanden fick som bekant en  a n d r a  kyss i går.. Jag kan röra alla fingrarna, men handen  ö m m a r  och är svullen..

Jag var hos Britta en liten stund igår.. Vi byter tjänster hon och jag.. Hon fixar min dator och jag passar hennes hund, Skorpan, när det behövs.. Och idag behövs det..

Hon har en fantastisk trädgård, Britta, och hon sätter sej inte ner och påstår, att den är  f ä r d i g.. Ånej, det är en trädgård i ständig förvandling.. Otroligt vad en begåvad mänska kan göra med det som växer och lever.. 

Till sist: Tack, Amisa, för din hälsning..