Hej Diana.. Så glad jag blev för ditt inlägg.. Tack, snälla..

Det var  l ä n g e  sen jag stod på öronen på en stadsgata.. Men igår hände det.. Det var nästan värst precis  i n n a n  jag tog mark.. Men det gjorde ont sen också.. Och gör fortfarande.. Framför allt i ansiktet och vänster hand, som fick ta emot den värsta stöten..

Tack och lov var Agneta med, men inte kunde  h o n  hala upp mej ensam.. Hon fick hjälp av ett tillskyndande par från Kalmar.. Det finns snälla mänskor..

Agneta och jag hade varit borta i Karlskrona  och shoppat lite i all blygsamhet.. Det var när vi kom till bussterminalen vid stationen som jag stöp.. Usch, jag kan knappt glädja mej åt inköpen (på Indiska och Rabalder)..

Behöver jag tala om att jag tycker  f r u k t a n s v ä r t  synd om mej..

Det är minst femton år sen jag hade vägsyn senast.. Den gången (t v å  egentligen) var det min glada aireterrier, Kanelen, som drog omkull mej.. Och  d å  såg jag betydligt värre ut, igenmurad med rejäla blåtiror.. Den gången blödde jag desssutom som en gris..

Sen dess har jag för övrigt klent med ögonbryn.. Vill jag ha nåra får jag  m å l a  dit dom.. Det går det med, men det gäller att hålla tungan rätt i mun..

Idag törs jag inte ge mej ut att gräva.. Västerhanden fungerar dåligt, men jag  k a n  röra alla fingrar även om det gör ont..