Tänk, igår fick jag en hälsning från en kvinna i Norge. Maria i Hönefoss.. Tack så hemskt mycket.. Jag gladde mej mycket..

Det var  a n n a t,  som gladde mej igår också.. 

Jag satt (jag försöker  s i t t a  så mycket som möjligt..Jag har nämligen en bra bit  n e r)  och jobbade med rabatten och gräset på framsidan, när Agneta ringde..

Hon var så trött på att laga mat till sej själv, och föreslog, att vi skulle gå  u t  och äta lunch..

Jag in som raketen, blaskade av mej, satte på mej nåt rent och snyggt och något smink, och var, som Johnny Cash sjunger, redo "to meet the day"..

Färden gick till Ronneby och Äggaboden.. Agneta körde sin nya fina bil.. Den är stor och bred och hög och liksom bullig och har fyrhjulsdrift och är svart.. Och  b l a n k  ännu så länge.. Och en sjuhelsickes accelerationsförmåga.. Det var ett rent nöje att åka i den..

I Ronneby besökte vi sen en utställning med  k o n s t h a n t v e r k,  och där förälskade jag mej i en bred och alldeles slät silverring..

Jag  p r o v a d e  den.. På  a l l a  fingrarna provade jag den, och fann att det var på vänster pekfinger den passade perfekt..

Det var länge sen jag hade nåt smycke.. Senast var för fyra år sen.. Då fick jag sälja det lilla jag hade för att kunna betala en veterinärräkning.. Lilla Nellie hade nämligen behövt läggas in på sjukhus nåra dar, och försäkringen täckte bara en bråkdel av kostnaden..

Jag brukar numera råda djurägare att strunta i försäkringsbolagen och i stället sätta in en rejäl summa varje månad på ett särskilt konto.. Då har man  e g n a  pengar när det blir dags för allvarliga veterinärbesök..

Denna soliga, vackra morron  s o v  jag ända till halv sju.. Tidigare i veckan har jag varit uppe och skramlat betydligt tidigare..