Man kan ha funderingar om mycket.. Idag tänker jag fundera om amerikansk  m a t.. 

Ibland förfäras jag över ett TV-program på lanal 11, som berättar om  o t r o l i g t  feta mänskor i USA.. Såna som i stort sett är invalidiserade av sin fetma, och vars enda intresse i livet är att äta.. Och  ä t e r  det gör dom..

Vad jag har förstått är det inte  v a n l i g  mat dom smäcker i sej utan  s n a b b s å d a n.. Det är förfärligt att se hur dom grabbar tag i en stor, flottig hamburgare, gapar stort och kör in nästan hela bullen i munnen.. 

Igår åt  j a g   en hamburgare.. Den var  g o d  men obegripligt  s v å r  att få i sej.. Väldigt mycket av den hamnade  u t a n f ö r  gapet på mej.. Hela ansiktet och båda händerna var i stort sett nersmorda innan jag lyckades få slut på den..

Med sån mat är det inte konstigt att man blir både fet och sjuk.. 

Jag hörde på ett TV-program för flera år sen, att Elvis Presley aldrig lärde sej hantera kniv och gaffel.. Tydligen levde han på snabbmat hela livet.. Så blev han som han blev också..

Världens  d y r a s t e  hamburgare beställde Gordon Ramsay med sällskap in i Las Vegas.. Den gick på 700 dollar..

Men så dignade den av lyxingredienser också..

Ramsays  s ä l l s k a p  ansåg sej alltför  k u l t i v e r a d e  för att äta  märkvärdigheten med fingrarna.. Mästerkocken själv var med i köket och övervar tillagningen.. Jag antar att köket självt stod för notan..

Tja, den hamburgare  j a g  åt var som sagt god, men det kommer säkert att dröja innan jag beställer en sån igen..

Jag föredrar  v a n l i g  mat, sån man äter på en tallrik med kniv och gaffel.. Kött och potatis med andra ord..

Det är  m u l e t  och det  b l å s e r (vem är förvånad).. Termometern visar lite under 20, och det känns som om hösten hat börjat glänta på dörren..

Allt nyttigt arbete ligger nere eftersom min vänstra  h a n d  fortfarande är tämligen obrukbar.. Vänstra ansiktshalvan skiftar i grönt och  f ö r m o d l i g e n  har jag smällt ett revben eller två.. 

Nåja, en  s n u b b l a s  har jag alltid varit.. Det är bara det, att jag blir mycket  r ä d d a r e  när jag går i backen numera.. Lika  o n t  gör det dock..

Idag känner jag för att stanna hemma och äta min egen mat.. Den är god den med..

Idag har jag gjort en riktig  n o s t a l g i t r i p p  till Karlskrona och gått på museum.. Porslins -och bilsådant..

Visst var det fint på porslinsmuseet, men det var  b i l m u s e e t  som fick mej att bli rent nostalgisk..

Tänk att jag  m i n n s  när det for omkring pastellfärgade, sjumilalånga dollargrin på vägarna.. Fast, det är klart, dom flesta personbilar man såg var folkasnurror och oplelrekordar..

En och annan riktigt risig bil åkte också omkring och osade och skramlade..  Detta, o mitt hjärtebarn, (Stulet från Just So-Stories) var nämligen  f ö r e  besiktningens tid.. Ja, Jisses,  s å  gammal är man..

Efter museebesöken sprang Agneta på en tavelaffär, där hon tidigare köpte en tavla.. Idag hittade hon en till, som hon bara älskade.. Jag förstår henne, den  ä r fin..

Fin är den och  s t o r  så vi bar den mellan oss till bussterminalen precis som man bär stora glasrutor på skämtfilmer..

När vi  skulle äta på en uterestaurang lutade vi konstverket mot en pelare och hoppades, att inga  h u n d a r  skulle gå förbi.. Åtminstone inga  h a n h u n d a r.. 

Slutligen fick vi både in och ut den ur bussen.. Jag gläder mej å Agnetas vägnar.. Det  ä r  fantastiskt roligt när man hittar nåtsom verklligen tilltalar en..

I morron åker vi på en ny tur.. Det gäller att använda sej av sommarkortet så länge man har det..

För fem långa år sen knyckte jag ett litet sykomorskott på Bäckaskogs slott.. Ja, det växte tillsammans med många syskon på en trädgårdsgång under en jättesykomor.. Man kan nog säja att jag räddade livet på den:

Skottet fick till en början stå i en kruka på trappan:  

Så smångingom planterades det ut i en rabatt, och där stod det obemärkt i ett par tre år.. 

Och så småningom började plantan ta för sej.. 

Härom sistens var den lika hög som jag: nästan 170 centimeter.. Då var det dag att  b e s k ä r a  den..

Den hade två stammar, och den ena klippte jag bort.. Och så toppade jag det lilla trädet..

Det ska bli spännande att se vad det blir av det.. 

Annars blir det inte mycket gjort i trädgårn just nu.. Vänsterhanden fick som bekant en  a n d r a  kyss i går.. Jag kan röra alla fingrarna, men handen  ö m m a r  och är svullen..

Jag var hos Britta en liten stund igår.. Vi byter tjänster hon och jag.. Hon fixar min dator och jag passar hennes hund, Skorpan, när det behövs.. Och idag behövs det..

Hon har en fantastisk trädgård, Britta, och hon sätter sej inte ner och påstår, att den är  f ä r d i g.. Ånej, det är en trädgård i ständig förvandling.. Otroligt vad en begåvad mänska kan göra med det som växer och lever.. 

Till sist: Tack, Amisa, för din hälsning.. 

Sjusovaredan har snart gått och det har inte regnat.. Alltså kommer det att bli torrt och vackert i sju veckor.. Om man ska tro gammalt skrock.. 

Lilla Skorpan bor hos mej just nu, och han gör  a l l t,  precis  a l l t  för att påverka mej att gå till kylskåpet och leta fram nåt gott.. Han är en liten manipulativ rackare.. Fullständigt  o e m o t s t å n d l i g  dessutom..

Jag var precis ute och fotograferade min vackra ros, som blommar på nytt, men dator och kamera är inte överens så det blir inga bilder.. Jag får besvära Britta i morron igen.. Idag har hon hjälpt mej med  e n  inställning och i morron får jag som sagt besvära henne igen..

Min skadade hand fick sej en ordentlig smäll i morse när jag försökte sätta ihop en gammaldags fåtölj med träram..

Jag vill lova, att det gjorde ont.. Stolhopsättandet fick jag besvära min granne med.. Tur att det finns snälla mänskor..

Jag har satt på en elastisk binda för att stabilisera handen.. Nåt   g r ä v a n d e  kan det inte bli tal om ännu på ett par dar..

Även om kamera och dator inte är sams just nu vill jag iallafall visa min vackra ros, som den såg ut för ett par veckor sen:

Skillnaden är, att rosen blivit decimetern högre och astrarna är på vippen att slå ut.. 

Förra sommaren hade jag  s o l r o s o r  i en rabatt under ett av köksfönstren:

Dom var inte  m å t t l i g t  stora..

Ett  "b a r n"  till en av dom växer här i år.. Den är betydligt mindre och liksom lite  b r u n..

Den har planterat sej själv.. Och jag förundras och gläds.. Hej, solrosen..

Detta är obegripligtlll

Till Åsa i Skåneland vill jag skicka ett tack för hälsningen på min  n a m n s d a g,  som jag egentligen inte visste jag hade.. Tack, Åsa..

Jag har börjat gå med  s t a v a r.. Min gåkondition är obefintlig ovh  m å s t e  åteställas.. Någorlunda iallafall..

En morronrunda runt kvarteret, en middagsdito runt  t v å  kvarter och en kvällspromenad lik den jag gör på morronen.. 

Detta får bli första veckans pensum.. Vecka två får jag utöka promenaden.. Och så får jag hålla på tills jag blir i god form igen, och kan ge mej ut på lite längre turer.. Vädret får  i n t e  hindra mej.. Det gjorde det aldrig när jag hade hundar.. 

Jag har precis avslutat middagspromenaden och känner mej tämligen slut.. Heja, heja..