När jag var ungefärligen tio år fick jag ärva en bunt seriemagasin av en äldre kusin.. Hen hade väl vuxit ur seriernas underbara värld..

För min del var det en  f a n t a s t i s k  drömvärld jag fick stiga in i ..

Kalle Anka i all ära, men  det var  L ä d e r l a p p e n,  som fascinerade mej intill besatthetens gräns..

För en liten fantasifull tjej, som  k a n s k e  inte riktigt kunde skilja på verklighet och hittepå, var varje avsnitt en resa  rakt in i sagans förtrollande värld..

Tänk, bara  n a m n e t;  "Läderlappen" i stället för fladdermusen.. Helt underbart..

Igår kväll stiftade jag på nytt bekantskap med fladd.. förlåt, Läderlappen.. På TV visades nämligen en gammal film, som handlade om just honom.. Och hans kamp mot onda krafter i världen..

Ondskan personifierades av figuren Jokern, suveränt spelad av Jack Nicholson.. Framställd så vidrig som bara han kan..

Filmen var uppbyggd som serien (åtminstone som jag minns den) med staden Gotham som kuslig kuliss..

Jag kommer mycket väl ihåg, att i serien fanns ytterligare en huvudperson, Robin, en pojke som var nån slags elev, kan man väl påstå, till Läderlappen..

I filmen har han ersatts av ett blont våp, som vinglar omkring i högklackat med en kamerea på magen..

Att damen utsätts för hemska faror, sliten som hon mellan Batman och Jokern, säjer sej självt..

Slutet blir att Jokern ramlar ner från ett flygplan och slår ihjäl sej.. Det hade inte varit så dumt om Fladdermusen med vidhäftande dam  o c k s å  trillat ner och försvunnit.. Men  d å  hade man förstås inte kunnat göra en uppföljare..

Jag undrar hur Batman, Stålmannen, Fantomen och eventuellt andra maskerade hjältar bär sej åt när dom "måste"..

Det kan inte vara lätt..