Efter igår har jag insett, att jag  v e r k l i g e n  är på den aviga sidan av blomstermånaden.. Man kanske  ä r  det när man fyller år på sena hösten.. I skorpionens tecken.. När klockan är rättvänd.. Ack ja..

Jag kan inte annat än förundra mej över hur många som hörde av sej per mejl eller telefon.. Blommor fick jag också..

Jag är som sagt förundrad och  t a c k s a m.. Tack alla, ingen nämnd och ingen glömd, men alla i tacksamt minne bevarade.. Usch,  d e t  var en formulering, som förekom i dödsannonser förr i världen.. På den tiden jag läste korrektur på Karlshamns Allehanda.. 

Apropå korrekturläsning.. Det var  d å  jag upptäckte, att jag behövde glasögon.. Numera behöver jag dom bara när jag ska göra nåt som kräver  n ä r s e e n d e..

Jag hade anmält bilen till besiktning som i går.. Det var den  a b s o l u t  sista dan för  d e n  operationen.. Hade den inte gått igenom hade jag förmodligen fått ta taxi hem..

Men, halleluja, och kryss i taket, den gick igenom utan anmärkning..  Vi  f l ö g  hem karetan och jag..

Nu kan jag köra ett år till.. Fast inte när det är  m ö r k t.. 

Fortfarande är inte hålet utanför min infart ("inlopp" som min älskade, sjöfarande morbror John så vackert uttryckte det) igensatt.. Tvärtom.. Det är större och vidare än nånsin.. Mej kvittar det, men jag tycker synd om brevbäraren och tidningsbudet..

Nu ska jag sätta på mej skorna och åla mej ut till brevlådan och hämta tidningen.. Denna, den första dagen på mitt återstående liv..