Jag  v a k n a r tidigt om morgnarna.. Innan det är ljust.. Det är alldeles för tidigt att gå upp.. Vad ska jag hitta på i mörkret.. Sitta och uggla, kanske..

I stället ligger jag kvar nån timme och  d r a r  mej, och då kommer en och annan tanke.. Säkerligen bara tankar som tänkts förrut.. Och inte av mej..

Tankekedjan började med Dagny Carlsson, den 107-åriga kvinnan, som delar med sej av  s i n a  tankar i en blogg.. 

Jag kom på, att det märkliga med henne, bortsett från ålder och god hälsa, är att hon aldrig gett  u p p.. 

Hon fortsätter som hon förmodligen alltid har gjort.. Som duracellkaninen.. Ungefär..

Och så kom nästa tanke, och den gick ut på att vi moderna mänskor faktiskt  g e r  upp.. Inta  a l l a  givetvis, men många av oss..

När inte tillvaron blir som vi tänkt oss, är det nära att ge upp och strunta i hur det går.. Och sätta oss ner och klaga och tycka synd..

Det  v e r k l i g t  sorgliga är, att många  u n g a  mänskor faktiskt ger upp.. Innan dom ens har börjat traska på 

"livets törnbeströdda stig" (citat ur den tappre soldaten Svejk)..

Tänkte jag fram nån  l ö s n i n g  på problemet.. Nä,  s å  långt sträcker sej inte min begåvning..

Idag gick alla patienserna ut.. Alltid nåt..