"Lyssna på kroppen" är ett råd som ges i alla möjliga sammanhang numera.. 

I fyra månaders (lite drygt) tid har jag lyssnat och varit lydig, och tack vare det är jag numera ganska rörlig.. Om man bortser från min söndertrampade fot givetvis.. Men  d e n  har bråkat med mej i snart tio år, så  d e n  lyssnar inte den övriga kroppen på.. Inte jag heller..

Just nu lyssnar både kroppen och jag på vinden, som ylar kring knutarna, och regnet, som håller på att piska upp sej till gammaltestamentliga dimensioner..

Jag måste erkänna, att både jag och kroppen är ganska  t a c k s a m m a  för ovädret.. 

Ingen kan tvinga oss (kroppen och mej) ut på stavgång i detta vädret.. Och vi lyfter på hatten, bugar och tackar.. Och stannar inne..

Vad sprang jag på i mataffären i går om inte  r a k e t o s t.. I klämtub numera.. Inte sytrådsavhyvling..

Raketost var med det bästa jag visste när det begav sej.. Naturligtvis köpte jag en tub.. Nu ska jag frossa i nostalgi.. Och raketost.. (Jag undrar om den är god tillsammans med  h a l l o n s y l t.. Eller möjligen   b a c o n.. Inte samtidigt dock..