Ursäkta om jag tjatar.. Det är svårt att låta bli när jag ser min vackra hanöpelargon.. 

Tänk, det är över året sen jag stal dej, skönheten min, och nu blommar du så här fint i mitt köksfönster..

Syndens lön är alltså en vacker blomma..

Jag läser till min förfäran om skolans underbara värld.. Idag lär det höra till regel, snarare än till undantag, att lärare och övrig personal hotas till liv och lem.. Och detta inte bara av frustrerade elever utan även av deras föräldrar..

Detta är ju helt förfärligt.. Inte var det  d e t t a  makarna Myrdahl förutsåg när dom propagerade för en skola, där alla är likvärdiga.. Och där alla förutses vara i stånd att lära sej precis lika mycket.. Och dessutom danas till att bli samhällsdugliga och lyckliga mänskor..

Borde man inte redan på ett tidigt stadium ha fattat, att med  sådana mål ingenting kan uppnås..

--Vi kommer att få en verkligt god skola.. Bara alla gamla lärare försvinner.. Sa Alva Myrdahl på fullt allvar för 50 år sen..

Tja, nu är alla gamla lärarstofiler borta.. Och den goda skolan försvann med dom..

Hur lösa problemet.. Tja, man kanske skulle börja med att slopa tanken på att  a l l a  kan lära sej precis samma sak..

Höj statusen på dom praktiska linjerna.. (Om dom fortfarande  f i n n s,  förstås).. Sätt mål som är värda att sträva mot.. Antingen man är mattebegåvad eller träkunnig.. Alla behöver känna, att dom  u p p n å r  nånting.. Frågan är om  n å n  gör det idag..

Och, framför allt, sluta tro att eleverna själva kan styra sin utbildning.. Det kan dom inte, antingen dom går i förskolan eller gymnasiet.. Det kan inte föräldrarna heller.. Även om dom inbillar sej det..

Det vore kanske inte så dumt om lärarna finge ägna sej åt lite  u n d e r v i s n i n g  också.. Åtminstone  e n  dag i veckan kunde man kanske våga lägga all dokumentation, som ändå ingen läser, åt sidan och ägna sej åt det man fortfarande  f ö r h o p p n i n g s v i s  kan..