Jag vill tacka signaturen "Jammar" för hans kommentar om min järnkniv.. Hans förslag om hur man ska komma tillrätta med oskärpan är dock en aning för  ä v e n t y r l i g t  för min del..

Nu ska jag berätta om järnkniven: Den var min mors.. Hon hade  t v å  precis likadana, och när jag flyttade hemifrån fick jag den ena.. 

På den tiden var det orimligt, att en skolflicka skulle ha  l ä g e n h e t.. Men ett  r u m  fick jag.. Högst upp under snedtaket med trappa upp på  tredje våningen.. Kökstrappan, som  t j ä n s t e f o l k e t  använde förr i tiden, tillhörde och  d e n  var jag ensam om..

Egen toalett och egen tambur hade jag.. En liten alkov med kokplatta, där jag kunde värma en burk soppa och laga lite kaffe, ingick också..

Här bodde jag och trivdes nåt besumligt, satt och rökte (lösa Bill, två för en tjufemöring) och läste understundom en och annan läxa..

Det händer ibland, att jag drömmer om detta mitt första "hem".. Sorgsna, mörka drömmar.. Alltid, alltid saknas möbler, och rummet ger får mej nästan att gråta.. (Huset är för övrigt  r i v e t sen många  år tillbaka)..

Åter till mors  k n i v:

Det är den jag använder även om jag andra också.. Hemska, vassa och skrämmande blanka mordvapen.. Dom har jag inte köpt utan  v u n n i t,  hur och när kommer jag inte ihåg.. Två av skräckknivarna har jag inte ens packat upp.. Jag tror minsann jag ska ge bort dom..

Längst ut på högerkanten ligger mors järnkniv och småflirtar med brynet.. Det är nog dags att dra nåra tag på det..

(Löken satte jag dit för  e f f e k t e n  skull)..

Apropå  k n i v a r  påstod min man en gång, att jag var den enda mänska  h a n  visste, som kunde skära sej på en  t e n n i s b o l l.. Men han sadet  s n ä l l t..

För övrigt fick jag bostaden professionellt  s t ä d a d  igår.. Jag säjer bara "Herre Jesus"..

Nu är jag nervös.. Jag har nämligen beställt städning, och känner mej precis som kvinnan på skämtteckningen.. Ni vet, hon, som städar själv ordentligt som sjutton, innan hon vågar läppa in proffsen..

L i t e  har jag iallafall röjt.. Jag vill ju inte behöva  s k ä m m a s..

Mitt egna städande handlar framför allt om trädgårn och dess invånare.. Det kommer att bli mycket grävande ett tag framöver.

Och så ska jag sätta och plantera.. Och  f l y t t a  på.. Och trycka ihop så inte  o g r ä s e t  har en chans.. Iallafall ingen  s t ö r r e  sådan.. 

Ibland är det såhär: Man skaffar en växt, planterar den och sköter om den på bästa sätt.. Älskar den rentav.. Växten tackar genom att frodas och bli stor.. 

En vacker dag har den brett ut sej så mycket, att jag börjar titta  s n e t t  på den.. Kallar den för  o g r ä s  och hämtar  s p a d e n..

Sic transit.. För att citera lilla Hallon..

Förra året fick jag en herrgårdsbegonia och  d e n  är jag rädd om.. Den får pryda sin plats skyddat på trappan.. Annars blåser den sönder.. Inte för inte kallas Hanöbukten för Östersjöns Biscaya..

Nja.. Egentligen var det min första chef, en totalt havstokig redaktionschef på Karlshamns Allehanda, som kallade den så.. Om det är nån mer vet jag faktiskt inte..

Det är mycket jag inte begriper här i världen..

E n  obegriplighet är, att en del gott folk inte står ut med att se nerfallna blomblad och löv.. J a g  tycker att det nerfallna  v ä l  pryder sin plats.. Det hör ju för sjutton till kretsloppet..

Tralalaa.. Det kan inte bli bättre: m å n d a g,  sol och (nästan) vindstilla.. S å  såg det ut när jag vaknade för en timme sen..

Nu ärdet varken sol eller vindstilla längre.. Men det är fortfarande  m å n d a g, och jag har stoppat i mej morronmaden..

Mad betydde på min barndoms dialekt smörgås.. Vi var fortfarande ganska så  d a n s k a  i vårt sätt att prata så sent som på 40-talet.. 

Nu ska jag berätta om min morronmad, nåt som inte kan intressera nån levande mänska, men jag gör det ändå.. För att jag har lust och för att jag  k a n..

Jag stryker smör på en bit rågbröd.. Pedant som jag i vissa stycken är så är jag noga med att hela brödskivan blir smörad.. Ända ut i kanterna:

Jag  v e t  att smör inte är nyttigt, men det struntar jag i.. Det är  g o t t.. Således äter jag det..

Min man däremot fick kväljningar bara han  s å g  ett smörpaket.. Han mindes nämligen flugorna och kolukten i lagården på den bondgård, dit han som liten skickades flera gånger i veckan för att köpa mjölk..

Han kunde följaktligen inte dricka mjölk heller.. Jag åt smör och han åt margarin.. Det var bara katterna som drack mjölk.. 

Eftersom det är länge sen det fanns missar i huset finns här ingen mjölk heller..  G r ä d d e  däremot, d e t  är en helt annan sak.. Jag älskar grädde och använder det i matlagningen vaenda dag.. Ibland tar jag en slurk direkt ur förpackningen också..

Okej, smör och grädde är väl inte så nyttigt.. Det är inte choklad och sega råttor heller.. Men allt detta onyttiga slinker ner med välbehag..

D e t t a  var en  l å n g  parentes.. Åter till morronmaden..

I morse la jag på  m a r i e h o l m s k o r v  (jag är osäker om det ska vara ett s nånstans mitt i),  och nu kommer en verklig knäckfråga:

Varför ska den här goda korven vara förpackad på en sånt sätt att den nästan inte går att få  u r  den ur flera lager tättslutande plast..

Tja, måndagmorronen har bara börjat och jag önskar "läsekretsen" en trevlig vecka..

PS: Förresten sa vi inte korv utan  p ö l s e.. 

Den här synen kommer vi inte att se i år: Sommarmarknad i Sölvesborg.. Kortet togs för två år sen, och jag minns hur 

o u t h ä r d l i g t  hett det var den dan.. 

Det enda stället det var någorlunda svalt på var  s k o h a n d e l n:

Dom enda kunderna, som var inne i svalkan, var Agneta och jag, och vi var inte ens kunder..

Lika folktom, som skohandeln var då, kommer förmodligen hela stan att vara på onsdag.. Första onsdagen i juli har alltid varit den traditionella marknadsdagen i Sölvesborg.. Mycket folk har alltid trängts på gatorna.. Frågan är om det ens kommer att bli nån marknad i år..

Även  o m  det blir marknad kommer inte jag att gå dit.. Har jag klarat livhanken så här långt tänker jag fortsätta att vara försiktig.. Jag har inte ens gått i kyrkan, och där brukar det ändå inte vara direkt fullsatt..

Nån större uppoffring har coronaisoleringen inte varit för min del.. Jag är nämligen ingen partyperson, och inte har jag nån stor vänkrets heller.. Jag har i tre månader levat ungefär som jag alltid gör.. 

Åkt till matafären har jag gjort, men varit noga med att hålla avståndet till andra kunder..

Jag är medveten om att jag kan förefalla vara en ettertråkig enstöring, och det är jag nog,  men så känner jag mej inte..

Jag har nämligen förmågan att roa mej själv (bland annat genom att skriva blogg).. Böcker har jag gott om, en trädgård att jobba i och en bil att fara omkring i om jag skulle få lust med en liten lusttur, har jag också.. Och så har jag som bekant skaffat ett piano.. Spelandet får dock anstå till hösten.. Just nu prioriteras trädgårn..

Det är söndag.. Följaktligen önskar jag galaxen en trevlig helg.. J a g  kommer inte att få det.. Söndagen är surdagen för min del..

Det regnar.."Il plêut" som dom så vackert säIjer i Frankrike..

LIlla Hallon hade varit  i m p o n e r a d  och hans lilla mor hade fnyst en jättefnysning.. H e n n e  var det inte så lätt att imponera på.. Inte på mej heller om sanningen ska fram..

Det här vädret gör att trädgårdsarbetet får ligga nere i dag.. Det hade det nog fått göra ändå.. Mer än en dag i sänder  o r k a r  jag inte..

Åjo, nog  o r k a r  jag.. G i t t e r  inte är den sorgliga sanningen.. Varannan dag är precis lagom för att det ska vara roligt..

Igår var jag extremt flitig.. Så här långt kom jag:

Man ser den förfärliga ogräsröran bakom knuten.. D ä r  kommer jag att tillbringa alla vackra dar ett tag framöver..

Kronprinsessan Margareta, farmor till vår nuvarande kung, darling Daisy som hon kallades, var en flitig trägårds odlare.. Anläggare snarare kanske, för inte kan jag tro att det var hon själv, som gick lös på jordkokorna på Sofiero med spaden.. Jo,  h o n  lär ha sagt, att prydnadsväxterna ska stå tätt, tätt så inte ogräset ska ha en chans att sticka upp..

Hon var tydligen en smart tjej, hennes kunglig höghet darling Daisy..

Det är tur att jag har mitt intresse för växter nu i coronatiden och nu, när jag inte har nåra husdjur att sköta om.. 

Häromdan såg jag en konstig krukväxt på Gummagårdens gårdsbutik: 

--Vattna bara  e n  gång i veckan och då ytterst sparsamt, sa Therese bakom disken.. 

Jag lydde rådet, men har tagit för vana att lägga lite gödningsämne i vattnet.. Och  s i,  som det så vackert står i Bibeln, växten börjar skjuta skott.. Vad månde bliva.. 

Det är inte alltid det är tillrådligt att följa skötselråd.. Härom året köpte jag en  aspidistra, och  d e n  skulle i stort sett inte skötas  a l l s.. L e v d e  gjorde den, men utveclades inte..

När mitt badrum var klart satte jag in aspidistran dit.. Vattnade den och skötte om den..  Minsann

Börjar den inte att visa livstecken.. För första gången sen jag köpte den.. Trallalaa och halleluja..

L i t e  gröna är dom allt.. Iallafall..  F i n g r a r n a..

Ibland måste man sätta sej ner och  f u n d e r a.. Det har jag gjort i flera dar nu.. På fortsättningen av rosrabatten och asterasylen..

Jag har precis varit ute och grävt runt hörnet på garaget.. Det var minsann mycket och tungt arbete bara med den lilla biten..

Fortsättningen lär inte bli lättare..

Jag tänker mej plantera huvudsakligen  v i t a  perenna växter.. Blandade med lite glada sommardito.. Vi får väl se hur det blir.. Först måste jag frilägga västsidan av garaget.. Med allt grävandet kommer jag antingen att få rejäla muskler eller totalt magra bort.. Förhoppningsvis det förstnämnda..

Jo, växterna.. Framför allt tänker jag använda mej av sådana jag redan  h a r.. 

Om ett par veckor kommer Tony och hans mannar hit och klipper häckarna och ansar träd och buskar, som blivit alltför frodiga..

Det är allt bra roligt med en trädgård.. Tänk att  j a g  skulle komma därhän att känna så.. Jag, som i många år fullständigt struntade i trädgården och det som växte och levde där..

Jag ser verkligen till att vara sysselsatt.. Nu med trädgårn och till hösten med pianot.. Heja, heja..

Underbart är kort:

Jag har precis klippt bort dom gulnade (nästan  b r u n a)  blomställningarna:

Så var det med  d e n  härligheten..Jag vet  p r e c i s  vad lilla Hallon skulle ha sagt om han varit kvar hos mej..

Rosorna tycker tydligen att själva busken är en bra klätterställning..

Jag vaknade oanständigt tidigt (även för att vara jag) denna fuktiga morron, och bestämde mej för att åka och handla på pensionärstid hos Extra i Mjällby..

Oj så folktomt det var i butiken.. 

--Nu köper jag en trisslott, tänkte jag, och såg i andanom  s ä c k v i s  med pengar under madrassen.. 

Inte sjutton vann jag nåt.. 

För två år sen satte jag en påse asterfrön i en blecklåda.. Alla kom upp, men en del var väldigt små och klena.. D o m  beslöt jag att rädda till en bätte tillvaro.. Dom andra gav jag bort..

Dom klena var klena hela livet, men en och annan blommade iallafall.. Och måste ha fällt ett och annat  f r ö..

Förra sommaren kunde jag inte vara i trädgårn alls, men en och annan av astrarnas "barn" måtte ha kommit upp och så småningom satt frö..(Allt i denna tillvaro går ju som bekant i cykler.. Man blir rent yr)..

Och av dom fröna har det blivit små ynkliga plantor.. Jag hittade dom när jag rensade i min kruttorra rabatt mot gatan häromdan.. Och beslöt att rädda till en bättre tillvaro..

Jag påtade ner dom bredvid min fina ros (visst  ä r  den underbar) i god och genomgösslad planteringsjord.. D ä r  kan jag bara ha dom en sommar.. Rosen kommer att upp hela utrymmet själv med tiden..

Till hösten ska jag ta frön från dom och fortsätta att få dom att må bra.. Som nån sorts  a s t e r k e n n e l  eller

dito  s t u t e r i.. Eller  e x p e r i m e n t  vad det beträffar..

Just nu är vi inne i en ganska ruggig väderperiod med blåst och hemska slagregn.. Nåja, vatten behövs men kanske inte allt på en gång..